Arbetstidsformen för tjänsteinnehavare kan ändras från byråarbetstid till allmän arbetstid utan lönejustering
Arbetsdomstolen har bekräftat KT Kommunarbetsgivarnas tolkning, att arbetsgivaren kan ändra tjänsteinnehavarnas arbetstidsform från byråarbetstid till allmän arbetstid utan lönejusteringar, om ändringen inte påverkar uppgifternas svårighetsgrad. Enligt AKTA är det befogat att justera lönen endast då svårighetsgraden ändras.
Arbetsdomstolen gav i augusti beslut i tvistemål som gällde tre olika arbetsgivare (Vanda, Rovaniemi och samkommunen Ylä-Savon Sote). Alla tre fallen gällde huruvida arbetsgivarna hade handlat i strid med lönekapitlet i AKTA när de ändrade arbetstidsformen för socialhandledare i tjänsteförhållande från byråarbetstid till allmän arbetstid och fortsatte att betala dem samma uppgiftsrelaterade lön som tidigare.
Enligt käranden, dvs. Förhandlingsorganisationen för offentliga sektorns utbildade FOSU, hade tjänsteinnehavarnas uppgiftsrelaterade lön i själva verket försämrats efter ändringarna, fastän lönebeloppet var det samma. Lönen blev mindre i förhållande till tjänsteinnehavarnas arbetsinsats.
Enligt käranden borde arbetsgivaren ha justerat den uppgiftsrelaterade lönen i proportion till hur mycket längre arbetstiden blev.
Käranden hänvisade dessutom bland annat till den förvaltningsrättsliga principen om skydd för berättigade förväntningar enligt vilken tjänsteinnehavarna hade haft rätt att förvänta sig att deras lön inte skulle försämras.
Uppgifterna har inte blivit mer krävande
Arbetsdomstolen avgjorde fallen i enlighet med KT:s ståndpunkt. Arbetsgivaren hade inte haft någon skyldighet att justera tjänsteinnehavarnas månadslön eftersom den ändrade arbetstidsformen inte påverkade uppgifternas svårighetsgrad.
Principen om skydd för berättigade förväntningar tillämpades inte heller eftersom tjänsteinnehavarnas totala månadslöner inte sjönk i samband med att arbetstidsformen ändrades.
Arbetsdomstolen ansåg det också utrett att de ifrågavarande tjänsteinnehavarnas arbetstidsform i början av deras tjänsteförhållande till skillnad från för övriga socialhandledares hade definierats som byråarbetstid och att arbetsgivarna därför ändrade deras arbetstid så att den blev enhetlig för alla socialhandledare.
Avgörandet kan tillämpas på tjänsteinnehavare
Fallen gällde tjänsteinnehavare. Deras anställningsvillkor baserar sig på arbetsgivarens ensidiga beslut.
Avgörandet kan således inte som sådant tillämpas på arbetstagare vilkas anställningsvillkor grundar sig på arbetsavtal.
