Vanliga frågor

I regel ska arbetsgivaren bevilja den anställde såväl sommar- som vintersemester utan avbrott.

Om det är nödvändigt med tanke på att arbetet ska hållas igång, kan sommarsemestern delas in i flera delar. Arbetsgivaren ska kunna motivera uppdelningen av sommarsemestern med verksamhetsmässiga skäl. Om sommarsemestern delas in i flera delar för att arbetet ska hållas igång, ska arbetsgivaren dock bevilja den anställde en sammanhängande sommarsemester på minst 10 semesterdagar (AKTA kap. IV § 7 mom. 4).

För den del som överstiger 10 semesterdagar kan sommarsemestern förläggas till en annan tidpunkt under semesterperioden i en eller flera delar, dock i så sammanhängande delar som möjligt.

Om den anställde har tjänat in mindre än 10 semesterdagar, beviljas hela semestern utan avbrott.

Vid fastställandet av den anställdes semester ska arbetsgivaren beakta att 20 semesterdagar, dock minst 65 % av den totala semester som tjänats in under kvalifikationsåret, ska förläggas till semesterårets semesterperiod (sommarsemester). (AKTA kap. IV § 7 mom. 2)

Därtill gäller att av en semester som omfattar minst 25 semesterdagar ska 5 dagar användas till vintersemester utanför semesterperioden, om inte arbetsgivaren och den anställde kommer överens om något annat. (AKTA kap. IV § 7 mom. 3)

Semestern förläggs till en tidpunkt som arbetsgivaren bestämmer, om inte arbetsgivaren och den anställde kommer överens om tidpunkten i enlighet med AKTA kap. IV § 8. (AKTA kap. IV § 7 mom. 1)

Vid fastställandet av semestern ska arbetsgivaren också beakta de övriga bestämmelserna om semestrar i kapitel IV i AKTA.

Om det i permitteringen ingår en eller flera söckenhelger, är dagarna i fråga oavlönade på samma sätt som andra permitteringsdagar.

A) Kan permitteringen av en arbetstagare med byråarbetstid upphöra på en söndag, när arbetstagarens arbetsdagar normalt är måndag–fredag?

Permitteringen kan inte avslutas eller inledas på en söndag eller söckenhelg, om dagen inte normalt skulle vara en arbetsdag.

B) Kan permitteringen börja dagen efter den sista dagen av arbetstagarens semester?

Permitteringen kan börja dagen efter den sista dagen av arbetstagarens semester, om dagen annars skulle vara arbetsdag för arbetstagaren.

Arbetsgivaren har rätt att utan den anställdes samtycke avbryta permitteringen genom att fastställa semester enligt kollektivavtalet. Semester ska även under eventuell permittering ges i enlighet med kollektivavtalet under semesterperioden med iakttagande av bestämmelserna i AKTA kap. IV.

Arbetsgivaren ska om möjligt meddela arbetstagaren tidpunkten för semestern minst en månad innan semestern eller en del av den börjar. Om detta inte är möjligt ska semestertidpunkten meddelas senast 2 veckor innan semestern eller en del av den börjar.

KT anser att arbetsgivaren och arbetstagaren också kan komma överens om att avbryta permitteringen på grund av semestern.

Boken Työoikeus, s. 817 (Koskinen, Seppo, Martti Kairinen, Kimmo Nieminen, Vesa Ullakonoja, och Mika Valkonen. Työoikeus. Femte reviderade upplagan. Helsingfors: Alma Talent, 2018):

”I semesterlagen finns det inga särskilda bestämmelser om givande av semester när arbetstagaren är permitterad, så semester ges arbetstagaren trots permitteringen i enlighet med de allmänna bestämmelserna och principerna i semesterlagen. Om inte något annat avtalas, ges sommarsemester under semesterperioden och vintersemester innan följande semesterperiod börjar.”

Inte heller i AKTA finns det några särskilda bestämmelser om givande av semester under permittering, så enligt KT:s tolkning finns det inte något hinder för överenskommelse om semester.

I fallet HD 1999:45 hade man kommit överens om tidpunkten för semestern:

"Työnantaja oli työn vähyyden perusteella lomauttanut työntekijän toistaiseksi. Kesken lomautuksen työntekijä oli ollut kuukauden vuosilomalla, jolta ajalta työnantaja oli maksanut vuosilomapalkan. Vuosiloma ei keskeyttänyt lomauttamisen yhdenjaksoisuutta eikä työsopimuslain 42 §:n 3 momentissa tarkoitetun 200 kalenteripäivän laskemista."

• Högsta domstolens beslut HD 1999:45 i Finlex >

Semester kan enligt överenskommelse också förläggas till uppsägningstid.

Boken Työoikeus, s. 542 (Koskinen, Seppo, Martti Kairinen, Kimmo Nieminen, Vesa Ullakonoja, och Mika Valkonen. Työoikeus. Femte reviderade upplagan. Helsingfors: Alma Talent, 2018):

”Semester får också förläggas till arbetstagarens uppsägningstid, om villkoren för fastställande av semester enligt semesterlagen uppfylls eller arbetsgivaren och arbetstagaren kommer överens om saken.”

Arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren återgår till permitteringen, om permitteringen fortsätter efter semestern.

Arbetsgivaren ska behandla sin personal jämlikt och rättvist också i fråga om semestrar under permitteringstid.

För semestertiden betalas semesterlön. Den anställde kan kontakta FPA eller arbetslöshetskassan för att utreda hur semester mitt under en permittering påverkar utkomstskyddet för arbetslösa.

Permittering är en ensidig åtgärd av arbetsgivaren och förutsätter att meddelandet om permittering delges arbetstagaren personligen.

Meddelandet om permittering ska ges till både arbetstagare och tjänsteinnehavare i så god tid att informationen anses ha nått personen i fråga senast en månad innan permitteringen inleds.

Med arbetstagarens samtycke kan meddelandet om permittering delges hans eller hennes företrädare.

Delgivning genom brev eller elektroniskt är sekundärt möjlig.

Meddelandet om permittering kan också vara muntligt, men arbetsgivaren har bevisbördan för att arbetstagaren har fått meddelandet om permittering i tid. Om arbetstagaren och arbetsgivaren har avtalat om permittering, anses arbetstagaren ha fått meddelandet om permittering den dag då avtalet ingicks.

Vid beräkningen av tiden för meddelande om permittering iakttas beräkningsreglerna i lagen om beräknande av laga tid (150/1930).

För arbetstagare är ett meddelande om permittering inte förenat med någon bestämmelse enligt vilken det kan antas att arbetstagaren har fått kännedom om meddelandet senast den sjunde dagen efter det att meddelandet avsändes. Tiden för meddelande om permittering börjar löpa först från det faktiska delfåendet och i oklara situationer ska arbetsgivaren bevisa delfåendet. Vid elektronisk delgivning är det befogat att arbetsgivaren ber arbetstagaren om en mottagningskvittering och således försäkrar sig om delfåendet.

I regeringens proposition till riksdagen RP 157/2000 med förslag till arbetsavtalslag och vissa lagar som har samband med den konstateras att

”Avsikten är att då ett meddelande om permittering sänds per brev eller elektronisk post, iakttas inte regeln enligt 9 kap. 4 § i lagförslaget om att meddelandet anses ha kommit till mottagarens kännedom inom en vecka efter att det skickats, utan i stället skall den part som åberopar meddelandet bevisa tidpunkten för när meddelandet om permittering har kommit till mottagarens kännedom.”

• RP 157/2000, s. 94 i Finlex (pdf) >

Enligt 31 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare ska ett permitteringsbeslut ges till tjänsteinnehavaren personligen. Om permitteringsbeslutet inte kan ges personligen, får det även skickas per brev. Ett beslut som lämnats per brev anses ha kommit till tjänsteinnehavarens kännedom senast den sjunde dagen efter det att beslutet postades.

I förarbetena till lagen om kommunala tjänsteinnehavare (RP 196/2002) konstateras att

”Med hänsyn till det kommunala beslutsfattandets natur föreslås ingen bestämmelse om möjlighet till muntlig eller elektronisk delgivning enligt arbetsavtalslagen. Sålunda kan ett meddelande om permittering t.ex. inte sändas per telefax eller e-post.”

KT anser att i fråga om tjänsteinnehavare kan beslutet delges endast personligen eller per brev.

Arbetsgivaren ansvarar för förfarandets laglighet.

I bilaga 15 i AKTA fanns det en tidsbegränsad avtalsbestämmelse om semesterpenning som tjänats in för kvalifikationsåren 2017–2018 och 2018–2019. Ibruktagandet av bilaga 15 förutsatte ett lokalt avtal.

Sedan början av april 2020 har det inte varit möjligt att ingå nya lokala avtal som baserar sig på § 13 i det kommunala huvudavtalet, eftersom det kommunala huvudavtalet har upphört att gälla. Således kan en arbetsgivare för närvarande inte ingå ett lokalt avtal om utbyte av semesterpenningen mot ledighet.

Om ett lokalt avtal om utbyte av semesterpenningen mot ledighet har ingåtts senast 31.3.2020 och avtalet inte har ingåtts med stöd av bilaga 15 i AKTA 2018–2019, gäller ett sådant lokalt kollektivavtal fortfarande. Lokala avtal enligt bilaga 15 är dock inte i kraft, eftersom bilagan i fråga var tidsbegränsad.

Vid behov kan arbetsgivaren enligt prövning bevilja oavlönad tjänstledighet eller arbetsledighet på den anställdes ansökan.

När den egentliga permitteringen har inletts kan arbetsgivaren inte ensidigt besluta att löntagaren ska återgå till arbetet mitt under permitteringstiden. Det går inte att bestämma att en tidsbestämd permittering ska upphöra i förtid, utan den fortsätter i regel till utgången av den utsatta tiden, om inte något annat avtalas med den permitterade. 

Det är inte heller möjligt att tillfälligt avbryta en permittering på annat sätt än genom överenskommelse.

För att en permittering som redan har inletts ska kunna avbrytas eller avslutas då det uppstått nytt arbete hos arbetsgivaren krävs det alltså att arbetsgivaren och den permitterade kommit överens om detta. Det är bäst att ingå en sådan överenskommelse innan arbetet inleds.

Samtidigt är det också skäl att klarlägga hur länge det tillfälliga arbetet beräknas pågå, om avsikten är att permitteringen ska fortsätta omedelbart efter att det tillfälliga arbetet utförts.

Om det arbete som uppstått endast kan erbjudas på deltid, kan arbetsgivaren också komma överens med löntagaren om att ändra heltidspermitteringen till partiell permittering.

Bekanta dig också med denna tidigare publicerade fråga

• En arbetstagare i arbetsavtalsförhållande har permitterats för viss tid. Under permitteringstiden uppstår en möjlighet för arbetsgivaren att tillfälligt eller varaktigt erbjuda arbete åt en permitterad. Hur ska man gå tillväga?

Om det under tiden för meddelande om permittering uppstår ett nytt, tillfälligt arbete hos arbetsgivaren, kan arbetsgivaren skjuta upp permitteringen så att den börjar vid en senare tidpunkt än vad som meddelats. En permittering kan på denna grund skjutas upp endast en gång utan att något nytt meddelande om permittering behöver ges och högst för den tid som det tillfälliga arbetet pågår.
 
Om det däremot under tiden för meddelande om permittering uppstår ett nytt arbete hos arbetsgivaren, så att arbetsgivaren i stället för att permittera arbetstagaren på heltid kan låta arbetstagaren övergå till förkortad arbetstid – till exempel för en tre dagars arbetsvecka eller fem timmars arbetsdag – antingen under hela permitteringstiden eller under en del av den, har arbetsgivaren rätt att ändra en heltidspermittering till en partiell permittering utan att inleda en ny tidsperiod för meddelande om permittering.

I enlighet med statsrådets beslut 15.6.2020 råder det inte längre undantagstillstånd i landet enligt 3 § i beredskapslagen. Tillämpningen av beredskapslagen och de förordningar som utfärdats med stöd av lagen har upphört. Arbetsgivare kan inte längre i sina åtgärder från 16.6.2020 åberopa beredskapslagen eller förordningar som utfärdats med stöd av den.

Statsrådets förordning 128/2020 om temporära undantag vid tillämpningen av vissa bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen gällde 18.3–13.4.2020.

Statsrådets förordning 190/2020 om temporära undantag vid tillämpningen av vissa bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen gällde 14.4–13.5.2020. Förordningarna 128/2020 och 190/2020 fick tillämpas på personal som arbetar inom hälso- och sjukvården, socialvården, räddningsväsendet, nödcentralsverksamheten samt polisväsendet.

Social- och hälsovårdsministeriet gav 7.4.2020 en anvisning om vilka arbetstagare inom social- och hälsovården som åtminstone omfattas av tillfälliga undantag från bestämmelserna i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen.

Förteckningen är inte uttömmande.

Tillämpningen av förordningarna 128/2020 och 190/2020 förutsatte att åtgärderna behövs på grund av coronaepidemin.

Enligt ministeriet är syftet att under coronaepidemin säkerställa en tillräcklig personalstyrka för att man ska kunna trygga fungerande social- och hälsovård. Tillämpningen av förordningen får inte äventyra säkerheten i arbetet och arbetstagarnas hälsa.

• Social- och hälsovårdsministeriets anvisning om tillfälliga undantag vid tillämpning av vissa bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen på personal som arbetar inom hälso- och sjukvården och socialväsendet (pdf, 6.4.2020) >

En förteckning över den personal som med säkerhet omfattas av förordningens tillämpningsområde finns i en bilaga till Social- och hälsovårdsministeriets anvisning. Enligt ministeriet är listan inte uttömmande.

• Bilaga till SHM:s anvisning, en förteckning över personal som omfattas av förordningens tillämpningsområde (pdf) >

Statsrådets nya förordning 362/2020, som är i kraft 14.5–15.6.2020, tillämpas endast på arbetstagare och tjänsteinnehavare inom socialsektorn och hälso- och sjukvårdssektorn. Förordningen kan inte längre tillämpas på dem som arbetar inom räddningsväsendet, nödcentralsverksamheten och polisväsendet. Därför har det preciserats att de undantag som möjliggörs i förordningen dock kan tillämpas på yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som arbetar med prehospital akutsjukvård, såsom sjukskötare, läkare, förstavårdare och närvårdare.

En förutsättning för tillämpning av förordning 362/2020 är att man under en pandemi inte kan trygga att det finns tillräckligt med arbetskraft genom att tillämpa semesterlagen, arbetstidslagen och 6 kap. 3 § 2 mom. i arbetsavtalslagen. Befogenhetsutövningen ska vara nödvändig för att trygga arbetsgivarens verksamhet och åtgärderna ska stå i rätt proportion till det mål som eftersträvas genom utövandet av befogenheterna.

Sidan har publicerats 13.5.2020, men den har kompletterats 9.6.2020 bland annat genom att information om statsrådets förordning 362/2020 har lagts till.

Sidan har uppdaterats 30.6.2020 med information om att tillämpningen av beredskapslagen och de förordningar som utfärdats med stöd av lagen har upphört.

Om det finns grunder för permittering enligt 5 kap. 2 § i arbetsavtalslagen, får arbetsgivaren permittera en arbetstagare antingen för viss tid eller tills vidare genom att helt avbryta utförandet av arbete eller genom att förkorta arbetstagarens lag- eller avtalsenliga ordinarie arbetstid i den mån det är nödvändigt med tanke på grunden för permitteringen.  

Enligt tillämpningsanvisningen i AKTA kap. VIII § 1 kan en grund för permittering bland annat vara ett tvingande behov av att minska kostnaderna. 

En permittering som beror på att arbetet minskat tillfälligt kan pågå i högst 90 dagar. Permittering för en klart längre period än 90 dagar förutsätter att arbetsgivaren av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker har en grund för att säga upp arbetstagarens arbetsavtal.

Om det inte längre finns förutsättningar för en permittering som meddelats en arbetstagare, ska arbetsgivaren återkalla permitteringen innan den börjar. En sådan situation uppstår till exempel när det för arbetsgivaren uppstår nytt arbete som den permitterade förmår utföra. 

Enligt AKTA kap. VIII § 2 kan arbetsgivaren skjuta upp tidpunkten för när permitteringen börjar, om det under tiden för meddelande om permittering uppstår nytt tillfälligt arbete hos arbetsgivaren. Begynnelsetidpunkten kan på denna grund skjutas upp endast en gång utan nytt meddelande om permittering och högst för så lång tid som det arbete som uppkommit under tiden för meddelandet om permittering pågår.

Arbetsgivaren kan inte ensidigt beordra en arbetstagare att arbeta tillfälligt under permitteringen så att permitteringen fortsätter efter att arbetstagaren tillfälligt varit i arbete.

Däremot kan arbetsgivaren avtala med arbetstagaren om ett avbrott, varvid arbetsgivaren ska uppge den uppskattade längden på det tillfälliga arbetet.

En visstidspermittering som redan inletts upphör först den dag som antecknats i meddelandet om permittering, om inte arbetstagaren och arbetsgivaren särskilt avtalar om en tidigare återgång till arbetet.

En arbetstagare torde inte vara skyldig att under en visstidspermittering ta emot arbete som arbetsgivaren erbjuder. 

Enligt den ordalydelse som 5 kap. 2 § i arbetsavtalslagen har under perioden 1.4.2020–30.6.2020 får arbetsgivaren permittera en arbetstagare som är visstidsanställd hos staten, en kommun, en samkommun, Folkpensionsanstalten, Ålands landskapsregering, evangelisk-lutherska kyrkan eller ortodoxa kyrkan endast om arbetstagaren är vikarie för en ordinarie arbetstagare och arbetsgivaren skulle ha rätt att permittera den ordinarie arbetstagaren om han eller hon vore i arbete.

I regeringens proposition med förslag till ändring av arbetsavtalslagen (26/2020) konstateras på sidan 21 att ändringen av arbetsavtalslagen i fråga om permittering av visstidsanställda inte ska tillämpas på visstidsanställda arbetstagare inom den offentliga sektorn.

I regeringens proposition sägs följande:

”en visstidsanställd arbetstagare hos staten, en kommun, en samkommun, Folkpensionsanstalten, Ålands landskapsregering, evangelisk-lutherska kyrkan eller ortodoxa kyrkan får även i fortsättningen permitteras endast om han eller hon är vikarie för en ordinarie arbetstagare och arbetsgivaren skulle ha rätt att permittera den ordinarie arbetstagaren.” (RP 26/2020 s. 21)

I rättslitteraturen har det framförts olika ståndpunkter om huruvida man kan avtala om permittering med en visstidsanställd.

Exempel på rättslitteratur som gäller avtal om permittering med visstidsanställda

• Saarinen, Mauri: Lomauttaminen. Alma Talent Oy 2016. s. 50–54.
   
• Koskinen, Seppo: Määräaikaisen työntekijän lomauttaminen ja työttömyysturva. Referee-artikel i Edilex, publicerad 8.8.2006. s. 9–10 (pdf). >

En sådan visstidsanställd arbetstagare, vars arbetsavtal innehåller ett ömsesidigt uppsägningsvillkor, kan permitteras som ett alternativ till uppsägning, när arbetet har minskat väsentligt och varaktigt på det sätt som avses i 7 kap. 3 § i arbetsavtalslagen (alltså inte bara tillfälligt).

Rättsfall som gäller ömsesidiga uppsägningsvillkor för arbetsavtal och permittering av visstidsanställda

I fallet HD 2006:4 hade i arbetsavtal som ingåtts för viss tid intagits ett villkor enligt vilket avtalet ömsesidigt kunde sägas upp som ett arbetsavtal som gäller tills vidare. Villkoret ansågs inte vara lagstridigt. Arbetsgivaren hade emellertid inte heller vid ett tidsbestämt avtal av detta slag rätt att permittera arbetstagare på grund av en tillfällig minskning av arbetet.

• Seppo Koskinen: Määräaikaisen työntekijän lomauttaminen ja työttömyysturva. Referee-artikkel i Edilex, publicerad 8.8.2006 (pdf) >
   
• Högsta domstolens prejudikat HD 2006:4 >

Med stöd av det som anförts ovan bedömer KT att kommunerna inte kan avtala om permittering med en visstidsanställd arbetstagare på grund av coronavirusepidemin. Visstidstidsanställda kan permitteras endast på de grunder som särskilt nämns i arbetsavtalslagen (och lagen om kommunala tjänsteinnehavare). I sista hand görs bedömningen av arbetsgivaren. 

I enlighet med statsrådets beslut 15.6.2020 råder det inte längre undantagstillstånd i landet enligt 3 § i beredskapslagen. Tillämpningen av beredskapslagen och de förordningar som utfärdats med stöd av lagen har upphört. Arbetsgivare kan inte längre i sina åtgärder från 16.6.2020 åberopa beredskapslagen eller förordningar som utfärdats med stöd av den.

Statsrådet har utfärdat förordning 128/2020 om temporära undantag vid tillämpningen av vissa bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen. Enligt 3 § 2 mom. i förordningen ska arbetsgivaren ordna matförsörjning, om arbetsgivaren låter arbetstagaren utföra övertidsarbete utan dennes samtycke, avviker från bestämmelserna om dygnsvila och veckovila eller avviker från maximiarbetstiden. Förordningen gäller 18.3−13.4.2020.

Statsrådet har utfärdat förordning 190/2020 om temporära undantag vid tillämpningen av vissa bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen (pdf). Enligt 3 § 2 mom. i förordningen ska arbetsgivaren ställa matförsörjning till arbetstagarnas förfogande, om arbetsgivaren låter arbetstagaren utföra övertidsarbete utan dennes samtycke, avviker från bestämmelserna om dygnsvila och veckovila eller avviker från maximiarbetstiden. Förordningen gäller 14.4−13.5.2020.

Statsrådet har utfärdat förordning 362/2020 om temporära undantag vid tillämpningen av vissa bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen. Den del av förordningen som gäller matförsörjningen motsvarar den i den tidigare förordningen 190/2020. Förordningen gäller 14.5–15.6.2020.

Utöver matförsörjningen ska arbetsgivaren dessutom till arbetstagarnas förfogande ställa pausutrymmen, viloutrymmen och socialutrymmen som lämpar sig för vila och avkoppling.

Bakgrundsmaterialet till förordningarna innehåller inga närmare uppgifter om vad arbetsgivarens skyldighet innebär och hur fullgörandet av skyldigheten bedöms. Arbetsgivaren ska fästa särskild vikt vid arbetstagarnas arbetsförmåga, hälsa och säkerhet under undantagsförhållandet samt bedöma hur skyldigheten att ordna matförsörjningen kan fullgöras.

Sidan har publicerats 14.4.2020, och den har uppdaterats 18.5.2020 genom att hänvisningar till statsrådets förordning 362/2020 har lagts till.

Sidan har uppdaterats 30.6.2020 med information om att tillämpningen av beredskapslagen och de förordningar som utfärdats med stöd av lagen har upphört.

Enligt AKTA kap. I § 10 mom. 1 kommer arbetsgivaren och arbetstagaren överens om arbetstagarens uppgifter genom ett arbetsavtal, men arbetstagaren är skyldig att vid behov tillfälligt övergå till andra uppgifter som kan anses lämpliga med hänsyn till arbetstagarens utbildning och arbetserfarenhet. En tillfällig omplacering får vara högst åtta veckor åt gången.

Enligt tillämpningsanvisningen för bestämmelsen förutsätter en omplacering som varar över åtta veckor att arbetstagaren samtycker till omplaceringen eller att arbetsgivaren har en uppsägningsgrund. Om behovet att omplacera en arbetstagare i andra arbetsuppgifter bedöms vara längre än 8 veckor, ska arbetsgivaren bedöma om ett samarbetsförfarande behöver inledas.

I regel binder ett tidsbestämt avtal arbetsgivaren och arbetstagaren under avtalstiden.

Arbetsavtalsförhållandet fortsätter att gälla, men arbetstagaren får ingen lön, eftersom han eller hon inte har börjat arbeta. Enligt AKTA kap. I § 6 börjar ett arbetsavtalsförhållande och de rättigheter som det medför den dag då arbetstagaren de facto börjar arbeta.

Arbetsgivaren är skyldig att anvisa arbetstagaren arbete när hindret för arbete har upphört. Arbetsavtalsförhållandet kan avslutas på arbetstagarens initiativ genom ett avtal med arbetsgivaren.

I ett tidsbestämt arbetsavtal kan man ha avtalat om prövotid. Under prövotiden kan arbetsavtalet hävas av vardera parten. Arbetsavtalet får dock inte hävas på diskriminerande grunder eller grunder som annars är ovidkommande med tanke på syftet med prövotiden.

Coronavirusepidemin kan inte som sådan betraktas som en grund som berättigar till hävning under prövotiden.

De temporära ändringar i arbetsavtalslagen som trädde i kraft 1.4.2020 gäller inte den offentliga sektorn.

Coronavirusepidemin medför ingen förändring i arbetsgivarens rätt att ändra arbetstidsformen.