Med ett arbetsliv i omvandling avses ofta förändringar mot nya sätt att arbeta och nya arbetsuppgifter, en process som pågår flera år eller årtionden. Det som framför allt påverkar arbetslivet är den nya teknologin, såsom digitala tjänster, robotar, artificiell intelligens och plattformsekonomi, men också utvecklingen av nya arbetsrutiner och förnyelse på arbetsplatserna.

Jag fick impulsen till rubrikens påstående av en undersökning jag gjorde en gång tillsammans med ett par holländska kolleger. Undersökningen gällde finländska lärare och tandläkare. I bägge undersökningarna kom det fram att olika resurser i arbetet korrelerade positivt med den arbetslust personalen upplevde.

Man har talat om förändringarna i arbetslivet – rentav om en brytningstid – redan i decennier. Under den senaste tiden har diskussionen emellanåt fått en dyster klang. I de vildaste visionerna har det till och med hävdats att artificiell intelligens och robotar snart gör människan överflödig inom en stor del av arbetsuppgifterna.

Patienter och kunder har i vårdreformen blivit likalydande ord, dvs. synonymer, särskilt i diskussionen om valfriheten. Patienterna ser ut att ha försvunnit, nu är alla kunder istället.