Överlåtelse av rörelse
Överlåtelse av rörelse regleras i EU:s direktiv 2001/23/EG. Avsikten med direktivet är att skydda arbetstagarnas rättigheter i omorganiseringar där arbetsgivaren byts. I Finland har direktivet genomförts genom arbetsavtalslagen, lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden, statstjänstemannalagen och annan tjänstemannalagstiftning.
Hur definieras överlåtelse av rörelse?
Med överlåtelse av rörelse avses överlåtelse av ett företag, en rörelse, en sammanslutning eller en stiftelse eller en funktionell del av dessa till en annan arbetsgivare, om den rörelse som överlåts och som bedrivits som huvud- eller sidoverksamhet eller den överlåtna delen efter överlåtelsen förblir oförändrad eller likartad (1 kap. 10 § i arbetsavtalslagen).
Enligt 25 § i lagen om tjänsteinnehavare i kommuner och välfärdsområden avses med överlåtelse av arbetsgivarens rörelse överlåtelse av en funktionell del i en kommun, en samkommun, ett välfärdsområde eller en välfärdssammanslutning till en annan arbetsgivare, om den del som överlåts efter överlåtelsen förblir oförändrad eller likartad.
Med överlåtelsetidpunkt avses den tidpunkt då förvärvaren börjar utöva sitt bestämmande inflytande och driva affärsverksamheten.
De rättigheter och skyldigheter som överlåtaren har med anledning av de tjänste- och arbetsavtalsförhållanden som gäller vid tiden för överlåtelsen övergår enligt lagen från överlåtaren till förvärvaren.
Arbetstagarna och/eller tjänsteinnehavarna övergår automatiskt till förvärvaren enligt de tidigare anställningsvillkoren. Den personal som övergår har inte rätt att ensidigt motsätta sig förflyttningen och stanna kvar i anställning hos överlåtaren. Om en arbetstagare eller tjänsteinnehavare inte vill övergå i förvärvarens tjänst, kan han eller hon säga upp sitt anställningsförhållande med en kortare uppsägningstid än normalt.
Vad är inte överlåtelse av rörelse?
Att aktiestocken eller bolagsandelar överlåts är inte i sig en överlåtelse av rörelse eftersom arbetsgivarorganisationen inte ändras av den anledningen. Av samma orsak betraktas inte heller en bolagsfusion, en bolagsdelning eller en ändring av företagsformen som överlåtelse av rörelse.
Kommuner, välfärdsområden och staten har som offentliga samfund uppgifter som inte omfattas av direktivet om överlåtelse av rörelse. Enligt direktivet räknas inte en omorganisering av en förvaltningsmyndighet och inte heller en överföring av förvaltningsuppgifter från en förvaltningsmyndighet till en annan som överlåtelse.
Kommunen bildade tillsammans med andra kommuner en samkommun (Verwaltungsgemeinschaft) för att sköta medlemskommunernas förvaltningsuppgifter och överförde bland annat kommunsekreterarens uppgifter till samkommunen. Överlåtelsen från kommunen till samkommunen berörde endast verksamhet som innebar myndighetsutövning. Även om denna förvaltningsverksamhet hade ekonomiska inslag, hade dessa endast underordnad betydelse och det var inte fråga om en sådan överlåtelse som avses i direktivet (mål C-298/94, Henke).
HD:2009:37
De kommunala nödcentralernas funktioner hade i sin helhet överförts till statens nödcentralsverk genom lagen om nödcentraler. De nya nödcentralernas verksamhet och uppgifter gällde upprätthållande av ordning och säkerhet genom att nödcentralerna svarade för inledandet och stödjandet av behövliga myndighetsåtgärder och andra stödåtgärder. Dessa uppgifter hade ofta ett direkt och väsentligt samband med myndighetsåtgärder som innebär faktisk myndighetsutövning, såsom att bistå polisens operativa verksamhet. Även bedömningen av hur brådskande larmuppdragen var samt styrningen av resurser till olika uppgifter innebar myndighetsutövning.
Det hade varit nödvändigt att ordna nödcentralernas verksamhet under tjänsteansvar för att personalen vid nödcentraljourerna skulle få en likadan rätt som polisen har att få uppgifter ur myndigheternas register. Enligt HD var nödcentralerna således en fast del av myndighetsverksamhet som anknyter till faktisk myndighetsutövning. Den ekonomiska verksamhetens andel av nödcentralernas verksamhet hade varit ringa i de kommunala och i synnerhet i de statliga nödcentralerna. Den omorganisering av nödcentralerna som följde av lagen om nödcentraler innebar också en förändring i verksamhetens karaktär till den del som kommunernas personal i arbetsavtalsförhållande hade blivit statliga tjänstemän med tjänsteansvar. Enligt HD var det fråga om en överföring av administrativa uppgifter från en förvaltningsmyndighet till en annan i samband med en omorganisering av uppgifterna och de myndigheter som sköter dem.
Överlåtelse av rörelse inom den offentliga sektorn
Direktivet tillämpas på de uppgifter som gäller kommunernas, välfärdssektorns och statens ekonomiska verksamhet och som inte innebär myndighetsutövning. Teletjänster som upprätthålls av ett statligt televerk och den personal i tjänsteförhållande som ansvarade för dem överfördes genom en speciallag till ett statsägt privaträttsligt företag. Direktivet var tillämpligt i målet (mål C-343/98, Collino och Chiappero).
En stad hade bildat en privaträttslig förening för att bedriva reklam- och informationsverksamhet som gällde staden. Föreningen upplöstes senare och staden övertog genom sitt beslut föreningens hela verksamhet och dess enda arbetstagares uppgifter. Direktivet kunde tillämpas på överlåtelsen av verksamheten (mål C-175/99, Mayeur).
När kommunal personal som hade skött städningen och underhållet av statens skolor med stöd av en speciallag överförts till staten betraktades det som en överlåtelse av rörelse eftersom nämnda personal utgjorde en strukturerad grupp anställda (mål C-108/10, Scattolon).
HD 1997:105
Staten hade för de uppgifter inom byggnadsförvaltningen vilka gällde fastigheter grundat ett aktiebolag som redan innan byggnadsstyrelsen indrogs hade inlett sin verksamhet i fråga om städtjänster. HD ansåg att det var fråga om överlåtelse av rörelse genom vilken städverksamheten och ställningen som arbetsgivare hade övergått från en statlig myndighet till ett privaträttsligt bolag.
HD 1999:69
Främjandet av exporten hade enligt riksdagens beslut överförts från Utrikesministeriet till Finlands Utrikeshandelsförbund. Utrikesministeriet hade sagt upp arbetsavtalet med en sekreterare som tjänstgjort på en ambassads byrå för exportfrämjande under hänvisning till överförandet av uppgifterna. I exportfrämjandet, som i huvudsak skedde med stöd av statligt bidrag, var det inte fråga om myndighetsutövning eller förvaltning, utan om produktion av tjänster för exportfrämjande. Sådan verksamhet kan vara föremål för överlåtelse av rörelse.
