Den offentliga sektorn behöver ett produktivitetssprång, men mänsklighet kan inte automatiseras

Förväntningarna på artificiell intelligens är höga i kommunerna och välfärdsområdena, eftersom AI gör det möjligt att förbättra produktiviteten inom den offentliga sektorn. Artificiell intelligens är framför allt ett verktyg som stöder experter i deras arbete. Mänskligt arbete ersätter AI inte. I framtiden behövs modigt ledarskap, kompetensutveckling och förståelse för arbetets karaktär, så att man effektivt kan utnyttja AI i kommunerna och välfärdsområdena.

Artificiell intelligens har kommit för att stanna. AI är inte längre ett marginellt experiment, utan en del av vardagen i allt fler organisationer. För många experter är generativa AI-appar, såsom ChatGPT och Microsoft Copilot, nästan lika självklara hjälpmedel som e-posten eller kalendern.

Inom den offentliga sektorn ställs stora förhoppningar på artificiell intelligens. Vi står inför en oundviklig verklighet: arbetskraften minskar, servicebehovet ökar och hållbarheten i de offentliga finanserna är inte tillräcklig för att allt ska kunna upprätthållas på samma sätt som tidigare. Samtidigt förväntar sig människor bättre service, snabbare svar och ett mänskligare bemötande. Det går inte att lösa den här ekvationen enbart genom att flexa. Det behövs nya lösningar, och en sådan är artificiell intelligens.

En möjlighet eller ett modeord?

Siffrorna visar att intresset för artificiell intelligens är stort.

Enligt en enkät som KT gjorde i februari 2025 utnyttjar 85 procent av organisationerna inom kommun- och välfärdssektorn artificiell intelligens åtminstone i någon mån. Året innan var motsvarande andel 70 procent. Nästan 40 procent av dem som besvarade enkäten uppgav att de använder artificiell intelligens varje vecka eller dagligen.

Artificiell intelligens underlättar i synnerhet expert- och kontorsarbete. AI gör att man kan söka information snabbare, kommunicera tydligare och få hjälp med planering och utarbetande av dokument. AI strukturerar data, föreslår strukturer, sammanfattar, kompletterar och korrekturläser.

Det är i dessa arbeten som artificiell intelligens medför den största produktivitetspotentialen. Det har uppskattats att upp till 60–70 procent av arbetsbördan i informationsarbete utgörs av återkommande uppgifter som går ut på att skriva och resonera, där artificiell intelligens åtminstone kan bistå.

Men när vi talar om ett produktivitetssprång måste vi samtidigt komma ihåg vad artificiell intelligens inte gör. Och förmodligen aldrig kommer att göra.

Det mänskliga arbetet försvinner inte trots att teknologin utvecklas

Största delen av arbetet i kommunerna och välfärdsområdena görs med människor. Inom småbarnspedagogiken kan man inte automatisera en tröstande famn. Inom socialservicen kan man inte robotisera en konfidentiell dialog. Inom vårdarbetet kan man inte koda en beröring eller en blick.

Även om artificiell intelligens underlättar olika stöduppgifter, sker det egentliga arbetet fortfarande i den stund då en människa hjälper, stöder eller ger trygghet åt en annan människa.

Om vi talar om produktivitet utan att förstå arbetets mänskliga karaktär, bygger vi upp en farligt snedvriden bild av framtiden. Vi ska inte ställa teknologin och mänskligheten mot varandra. Att artificiell intelligens helt enkelt inte syns i vardagen för många anställda är också ett faktum som vi inte får sopa under mattan. Eller om AI syns, är det i form av behov av ny kunskap.

En kulturell förändring när artificiell intelligens tas i bruk

Enligt KT:s enkät finns det fortfarande många hinder som försvårar användningen av artificiell intelligens: brist på kompetens, en stressig vardag i arbetet, oklara anvisningar, oro för informationssäkerheten och bristande stöd från ledningen.

I synnerhet mindre kommuner upplever att de blir efter i utvecklingen. De efterfrågar nationella riktlinjer, färdiga modeller och gemensamma forum där de kan lära sig av andras misstag och inte bara av sina egna.

Utvecklingen får inte avstanna på grund av att man saknar resurser. De som svarade på enkäten påpekade att det finns en vilja och ett intresse för att använda artificiell intelligens. Det behövs bara utbildning med låg tröskel, konkret stöd och framför allt mod. Mod att säga att man inte kan. Mod att testa nya saker. Införandet av artificiell intelligens är inte bara en teknisk utan också en kulturell förändring.

Ledarskapet avgör

Motsättningen är uppenbar. Av dem som svarade på enkäten tror 75 procent att artificiell intelligens kommer att förändra arbetet betydligt under de närmaste åren. 71 procent tror att produktiviteten inom den offentliga sektorn kan förbättras med hjälp av AI. Men bara en tredjedel upplever att ledningen inom deras organisation har en tydlig uppfattning om hur AI ska användas.

Här behövs förändringsledning. Utan vägvisare förblir teknologin lösryckta experiment eller något som bara enskilda entusiaster ägnar sig åt.

Enligt Finansministeriet är användningen av AI för närvarande splittrad och i de flesta organisationerna saknas ett strategiskt grepp. Det finns enskilda föregångare, men ingen gemensam riktning. Vi behöver strategier, resurser och ledare som inte är rädda för att säga: vi experimenterar, vi lär oss, vi utvecklas.

AI ersätter inte människor – men kan stödja dem

För att kunna utnyttja de möjligheter som artificiell intelligens erbjuder måste vi kunna ställa de rätta frågorna. Var kan vi få hjälp av AI och var kan vi inte? I vilka uppgifter frigörs tid för människor, och när kan AI rentav leda till att något väsentligt går förlorat?

Vi måste bygga en framtid där artificiell intelligens stöder mänskligheten i arbetet och inte hotar den. Det betyder att ibruktagandet av ny teknik inte får vara ett självändamål. Tekniken ska betjäna de anställda och kunderna, inte bara effektivitetsmåtten i systemen. Framför allt måste tekniken ge oss mer tid att göra det vi ursprungligen kom till branschen för att göra: hjälpa, undervisa, vårda, möta.

Artificiell intelligens är inte lösningen på allt, utan ett verktyg som vi kan ha hjälp av om vi använder det klokt. Nu behövs inte bara teknologier. Nu behövs kloka beslut, modigt ledarskap och en djup förståelse för vad människor varje dag gör i sina viktiga jobb.