Pressmeddelande

Löneharmonisering enligt högsta nivån hotar finansieringsbasen i vårdreformen

I social- och hälsovårdsreformen är finansieringsbasen för de kommande välfärdsområdena i fara om arbetsgivarorganisationerna blir tvungna att samordna lönerna utgående från de löner som är högst. Om samordningen av lönerna, dvs. löneharmoniseringen, ska utgå från de högsta lönerna, kommer kostnaderna för den offentliga förvaltningen att stiga med minst 500 miljoner euro om året.

henkilö istuu

Om inte full finansiering anvisas välfärdsområdena för löneharmoniseringen står de regionala servicesystemens bärkraft inför ett allvarligt hot. För många välfärdsområden är det ytterst svårt att anpassa ekonomin genom nedskärningar i serviceproduktionen.

I vårdreformen överförs över 210 000 anställda från kommunerna och samkommunerna till välfärdsområdena. Av dessa övergår cirka 175 000 till en ny arbetsgivare. Lönenivåerna varierar stort också i fråga om samma arbetsuppgifter, eftersom varje kommunal arbetsgivare har betalat uppgiftsbaserade löner enligt sitt eget lönesystem.

De kommunala organisationerna har redan i många år samordnat lönerna i samband med sammanslagningar av arbetsgivare. Det har redan uppstått rättspraxis om harmonisering via enskilda fall, bland annat om tolkningen av principerna om likabehandling enligt grundlagen och arbets- och tjänstelagstiftningen. Också för närvarande behandlas flera fall där fackföreningar påtalat problem med lönharmoniseringen vid organisationsförändringar. I synnerhet de samkommuner för social- och hälsovård som har ett brett verksamhetsområde förutsätts inom två år harmonisera lönerna enligt de högsta i respektive yrkesgrupp. Organisationer som varit föregångare och banat väg enligt målen för den riksomfattande social- och hälsovårdsreformen bör inte straffas med ett kostnadstryck de i praktiken inte klarar av utan särskild finansiering.

Förändringskostnaderna svåra att uppskatta tillförlitligt

I regeringens proposition om social- och hälsovårdsreformen har kostnaderna uppskattats till cirka 60 miljoner euro per år, om lönerna harmoniseras enligt medellönen, dvs. medianen. Om lönerna harmoniseras enligt den högsta tiondelen beräknas kostnaderna enligt propositionen stiga till cirka 560 miljoner euro per år. I propositionen har det beaktats att Helsingfors stads social- och hälsovårdsväsende och Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt inte ansluter sig till andra arbetsgivarenheter. Regeringens bedömning innehåller många osäkerhetsfaktorer, och kostnaderna kan ännu inte uppskattas tillförlitligt. De integrerade samkommunernas erfarenheter tyder dock på att harmoniseringen blir betydligt dyrare än vad som uppskattats i propositionen.

Kostnadernas storlek påverkas av välfärdsområdenas koncernstruktur och de nya lönesystem som senare förhandlas fram i kollektivavtalen för välfärdsområdena. I ljuset av nuvarande rättspraxis har risken för ökade kostnader vuxit, eftersom harmoniseringsnivån har höjts till den högsta lönen i lönejämförelsen.

Med beaktande av de pågående meningsskiljaktigheterna om samordningen av lönerna är det sannolikt att kostnaderna kommer att överstiga uppskattningarna i regeringspropositionen betydligt. Ökningen av arbetskraftskostnaderna kan vara så stor att den hotar de mål som ställts för kostnadsutvecklingen i hela social- och hälsovårdsreformen och oskäligt ökar kostnaderna för den offentliga ekonomin. Välfärdsområdena får inte hamna i en situation där de tvingas skära ned på de redan knappa lagstadgade tjänsterna för att kompensera kostnaderna för harmoniseringen. Harmoniseringen får inte gå ut över befolkningen.

Stort behov av speciallagstiftning

KT har föreslagit en modell för att begränsa de kostnader som löneharmoniseringen medför. Ingens lön ska sänkas på grund av överföringen till välfärdsområden, men harmoniseringen kunde utgå från medianlönen i respektive kravgrupp. Anställda med högre lön skulle få behålla sin lönenivå så länge arbetsuppgifterna är oförändrade. Även denna harmonisering skulle höja den allmänna inkomstnivån för social- och hälsovårdspersonalen.

KT och sjukvårdsdistrikten anser det vara nödvändigt att samordningen av lönerna begränsas genom speciallagstiftning och att en tillräckligt lång övergångstid reserveras för harmoniseringen.

Något sådant förslag finns inte i den regeringsproposition som riksdagen håller på att behandla.

Vem som ska finansiera löneharmoniseringen måste stå klart innan social- och hälsovårdsreformen godkänns i riksdagen, annars kan hela reformen stå på spel.

KT Kommunarbetsgivarna
Sairaanhoitopiirien johtajat ry

Närmare upplysningar:

Kirsi-Marja Lievonen, ordförande för KT:s delegation, tfn 040 570 5593
Markku Jalonen, arbetsmarknadsdirektör, tfn 040 547 7710
Jari Jokela, styrelseordförande, direktör för Lapplands sjukvårdsdistrikt, tfn 040 532 3998
Seppo Ranta, vice styrelseordförande, direktör för Centrala Tavastlands sjukvårdsdistrikt, tfn  044 278 7320

Ytterligare information

Markku Jalonen

Markku Jalonen

arbetsmarknadsdirektör
Telefon:
+358 9 771 2500
Mobiltelefon:
+358 40 547 7710
E-post:
Markku.Jalonen@kt.fi
Organisation:
KT Kommunarbetsgivarna
Ledning