KT, Läkarförbundet och Tandläkarförbundet: Kontinuiteten i vården är av största vikt vid hälsovårdscentralerna

Arbetsmarknadsparterna är eniga om att kontinuiteten i vården och långvariga patientrelationer förbättrar hälsocentralsarbetets produktivitet, kostnadseffektivitet samt meningsfullhet förenskilda läkare och tandläkare. Arbetsmarknadsparterna uppmanar de lokala aktörerna att stärka de resurser som främjar hälsocentralsarbetet.

Brådska belastar läkarna i den offentliga sektorn

Av de läkare som arbetar vid hälsocentralerna uppger ca 75 procent att ständig brådska eller outförda arbeten skapat en börda för dem åtminstone rätt ofta under det senaste halvåret. För de läkare som arbetar vid sjukhus är motsvarande andel ca 60 procent. (Källa: Lääkärin työolot ja terveys 2019). Också tandläkarna uppger att arbetsmängden är den faktor som mest försämrar välbefinnandet i arbetet. (Källa: TTL: Hammaslääkärien työhyvinvointi Suomessa 2019).

Resurserna, ledningen och arbetsfördelningen i skick

För att hälsocentralsarbetet ska vara resultatrikt och sporra de anställda att orka arbeta, är det nödvändigt att hantera belastningskällorna i arbetet och säkerställa åtminstone följande:

• Arbetsgivaren ska ha möjlighet och tillräckliga resurser att styra och leda verksamheten. De närmaste chefernas roll är central för att det dagliga arbetet ska vara smidigt.
   
• Arbetet måste organiseras så att långvariga patientläkarrelationer säkerställs. Det här gynnar särskilt dem som anlitar tjänsterna i stor omfattning.
   
• I tandläkarnas arbete är det också viktigt att behandlingarna blir klara inom en rimlig tid.
   
• Med en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan yrkesgrupperna kan man mycket snabbt påverka läkarnas möjligheter att orka i arbetet. Läkarna och tandläkarna har till uppgift att diagnostisera sjukdomar och besluta ombehandlingen av dem. Detta kan inte överföras till andra yrkesgrupper.
   
• Arbetsfördelningen bör därför utvecklas så att läkarna och tandläkarna sköter uppgifter enligt sin utbildning och sitt kunnande, och så få andra uppgifter som möjligt.
   
• Onödiga gränser för arbetsfördelningen mellan olika yrkesgrupper bör suddas ut både normativt och genom arbetsgivarnas praktiska arbetsplanering.
   
• Den som tillhandahåller service bör ha möjlighet att rikta tjänsterna på ett ändamålsenligt sätt för att minska skillnaderna i välfärd och hälsa.
   
• Serviceproducenterna inom hälso- och sjukvården har under de senaste åren utvecklat olika lågtröskeltjänster och sätt att svara på patienternas vårdbehov för att öka verkningsfullheten. Det här utvecklingsarbetet bör fortsätta.
   
• Hälsocentralsarbetet bör utvecklas så att patienten beroende på sitt behov avhälsovård kan gå direkt till rätt yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården – sjukskötare, munhygienist, fysioterapeut, hälsovårdare, psykolog, tandläkare eller läkare.
   
• Ibruktagningen av digital teknik för bedömningen av vårdbehovet bör fortsätta och utvid-gas till eventuella andra funktioner inom primärvården.
   
• Rätt dimensionerade personalresurser säkerställer en rimlig arbetsbörda så att den ordinarie arbetstiden räcker till för att utföra arbetsuppgifterna och så att läkare och tandläkare kan sköta sina patienter i enlighet med vårdrekommendationerna.
   
• Tillräckliga möjligheter till fortbildning och konsultation samt stöd till utbildar- och tutorläkare bör tryggas.
   
• Verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården bör ha fungerande och ändamålsenliga arbetslokaler och arbetsredskap.
   
• Genom utveckling av bättre fungerande informationssystemen och eliminering av problemen i systemen skulle mycket tid frigöras för läkarnas och tandläkarnas patientarbete. Även flerfaldig journalföring och onödig statistikföring bör elimineras i läkarnas och tandläkarnas arbete.
   
• En systematisk kompetensutveckling bör göra det möjligt att upprätthålla yrkesskickligheten, lära sig nytt och avancera i karriären samt ge möjlighet till löneutveckling.

Målet att öka den offentliga primärvårdens verkningsfullhet

Hälsocentralsarbetet bör innehålla resurser som främjar välbefinnandet i arbetet och arbetets produktivitet. Genom att stärka dessa resurser kan man få läkar- och tandläkarkåren att stanna kvar i långa anställningsförhållanden och rekryteringen av nya anställda underlättas. Möjligheterna att påverka sitt eget arbete, rättvis behandling på arbetsplatsen och ett gott och innovativt arbetsklimat ärfaktorersom sporrar de anställda att orka i arbetet och stärkerderas engagemang. De här faktorernamöjliggör långvariga patient-läkarrelationer som ökar upplevelsen av att arbetet har betydelse och att det uppskattas i samhället.

Arbetsmarknadsparterna uppmuntrar till att stärka dessa positiva faktorer i arbetet och att genomföra de åtgärder som beskrivs ovan. På så sätt kan man säkerställa att varje finländare får den vård den behöver.