Stora besparingar kan göras i kostnaderna för arbetsoförmåga – läs vad arbetsgivaren bör fästa uppmärksamhet vid
En noggrannare uppföljning av riskerna för arbetsoförmåga kan medföra betydande besparingar enligt Keva.
Cirka 2,6 procent av kommunsektorns och välfärdsområdenas personal riskerar att bli invalidpensionerade under de kommande tre åren. Det skulle innebära nästan 15 000 fall av full invalidpension eller delinvalidpension. Detta framgår av den prognos som den offentliga sektorns pensionsförsäkrare Keva gett ut.
Risken för arbetsoförmåga är ojämnt fördelad mellan yrkesgrupper och åldersgrupper. Enligt Keva är risken för invalidpension högst bland städ- och köksarbetare (4,3 %) samt sjukhus- och anstaltsbiträden (4,9 %), medan risken är betydligt lägre bland läkare (1,2 %) och klasslärare (1,3 %).
Det lönar sig för arbetsgivaren att reagera i tid
Enligt statistiken ökar risken för arbetsoförmåga kraftigt efter 50 års ålder. I yrken där risken är högst är var tionde person över 55 år i direkt risk för arbetsoförmåga.
– Prognosen ger organisationerna värdefull information om i vilka personalgrupper risken för arbetsoförmåga har ökat. Således kan man reagera på situationen redan i ett tidigare skede, säger statistikanalytiker Petra Sohlman i Kevas artikel.
Stora skillnader mellan olika yrken
I Kevas prognosmodell beaktas bland annat ålder, kön, yrke, mängden sjukfrånvaro och dess struktur samt tidigare perioder av arbetsoförmåga. Långa perioder av sjukfrånvaro på över en månad ökar risken för invalidpension betydligt mer än korta perioder, särskilt för personer under 50 år.
Det finns dock skillnader mellan olika yrken. Till exempel för högstadie- och gymnasielärare under 35 år förutser inte ens en relativt stor mängd sjukfrånvaro någon betydande risk för arbetsoförmåga, medan motsvarande mängd sjukfrånvaro för närvårdare innebär till och med en fyrfaldig risk.
Ta fasta på larmgränsen
Som larmgräns för arbetsoförmåga definierar Keva antalet sjukdagar per år efter vilket en arbetstagare över 45 år sannolikt hör till den tiondel som är mest i riskzonen. Denna gräns varierar mycket: när det gäller städarbete överskrids larmgränsen redan efter nio dagar, medan den för akutvårdare inom sjuktransport är nästan 30 dagar.
Förebyggande av arbetsoförmåga kan medföra besparingar. Förra året orsakade arbetsoförmåga kommunerna och välfärdsområdena direkta kostnader på upp till cirka 1,3 miljarder euro, varav största delen berodde på långvarig sjukfrånvaro. En enda frånvaroperiod på mer än 30 dagar kostade arbetsgivaren i genomsnitt 5 800 euro.
Kevas statistikanalytiker Petra Sohlman betonar vikten av ett tidigt ingripande och framför allt förebyggande av långvarig frånvaro. Att ta itu med långvarig frånvaro särskilt bland arbetstagare under 50 år kan ge betydande resultat.
– Även långvarig sjukdom börjar oftast i kortare perioder. Då är det viktigt att identifiera personalgrupper med särskild risk och att vidta tidiga påverkansåtgärder vid rätt tidpunkt.
Läs mer om risken för arbetsoförmåga på Kevas webbplats>
