Större satsningar på sysselsättningen behövs

Regeringen Sipilä förbereder sig i början av april inför sina sista ramförhandlingar. Samhällsekonomin svänger uppåt och sysselsättningen förbättras. Förbättringen av Finlands konkurrenskraft påverkas också av konkurrenskraftsavtalet och de senaste årens övriga, återhållsamma arbetsmarknadsuppgörelser samt pensionsreformen.

Även om det bara återstår ungefär ett år av regeringsperioden kan större satsningar ännu göras på sysselsättningen.

Det är tillrådligt att fortsätta med de regionala sysselsättnings- och företagstjänsteförsöken till utgången av år 2019. Försöken har redan nu genererat betydelsefulla resultat. Därför bör verksamhetsmodellerna i försöken bli en bestående del av alliansmodellen för tillväxttjänster. Det är inte meningsfullt att parallellt med landskapsreformen stifta en interimistisk lag om ordnandet av offentliga arbetskrafts- och företagstjänster.

För att öka sysselsättningsgraden bör resurser styras till arbetskrafts- och tillväxttjänster. Samtidigt bör man försäkra sig om ett sektorövergripande utbud av tjänster och tillgång till dem framför allt för de arbetssökande som är svårast att sysselsätta. Det är befogat att rikta lönesubventioner även till invandrare och svårsysselsatta. För att minska problemen med fördelningen av arbetskraften bör arbetskraftens rörlighet stödjas. Tillgången till stöd för arbetsarrangemang bör tryggas. Information om olika stödformer bör ges mer effektivt än nu, så att de arbetssökande har bättre kunskap om dem.

Vi bör gå från utbildningspolitik mot kompetenspolitik. Omvälvningarna i arbetet har lett till nya krav på kompetensförsörjningen och ökat behovet av att främja arbetslivsinriktad och ständigt uppdaterad kompetens. Bland annat behövs det en vuxenutbildningsreform och en sänkt tröskel för inledande av studier genom läroavtal och avläggande av delexamina.

Dessutom bör sådana verksamhetsmodeller utvecklas där arbetstagaren kan gå från ett arbete till följande utan arbetslöshetsperioder. Det lönar sig att öka omställnings- och vidareutbildningen. Antalet studieplatser bör motsvara de regionala behoven.

KT vill särskilt poängtera vikten av att unga nyutexaminerade kommer snabbt ut i arbetslivet. Det kunde göras genom att arbetsavtal för viss tid tillåts utan särskilda grunder under två år räknat från examensdagen för personer under 30 år.