Suomeksi
  • Bläddra i avtalets kapitel ÖppnaStäng
    TIM-AKA 2018–2019, i kraft från 1.2.2018

    Kostnadsersättning, inräkning av restiden i arbetstiden och personalrum

    § 38 Verktygsersättning

    mom. 1 Ersättningsbeloppen

    Till en arbetstagare som är tvungen att använda egna handredskap betalas månatligen eller per löneperiod följande ersättningar:

    1. timmerman, i brädfodrings- och inomhusarbete 1,75 €/dag
       
    2. timmerman, cementarbetare, beläggningsarbetare, murare, rappare, utjämnare, gipsarbetare, i arbete på ställningar e.d. arbete 1,03 €/dag

    Till en arbetstagare som blir tvungen att använda andra egna verktyg betalas en ersättning som avtalats mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

    Till skogsarbetare betalas redskapsersättning för användning av motorsåg i enlighet med skogsbranschens kollektivavtal.

    mom. 2 Försäkring

    Arbetsgivaren ska inbrotts- och brandförsäkra de verktyg som en arbetstagare använder i sitt arbete och för vilka arbetstagaren betalas verktygsersättning. Om ingen försäkring tecknats, svarar kommunen eller samkommunen för uppkommen skada enligt samma grunder som gäller för försäkring.

    § 39 Resor från ett arbetsställe till ett annat

    För resor från ett arbetsställe till ett annat då resorna anknyter till arbetstagarens normala uppgifter och för resor från ett avfärdsställe som arbetsgivaren anvisat till platsen där arbetet utförs och därifrån tillbaka till avfärdsstället ersätts färdkostnaderna enligt § 3–5 i bilaga 16 i det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet.

    Dessa ersättningar betalas inte om arbetsgivaren har ordnat skjuts för arbetstagarna.

    Användning av eget fordon förutsätter arbetsledningens samtycke.

    § 40 Arbetsresor inom den egna kommunen

    1 mom. 1 Icke-permanenta arbetsplatser

    En arbetstagare får ersättning för arbetsresekostnader vid användning av kommunikationsmedel som arbetsgivaren anvisat till arbetsplatser som befinner sig utanför en lokalt avtalad gräns med 10–15 kilometers radie. Resans längd räknas från den punkt på gränsen som ligger närmast arbetsplatsen. Ersättningen betalas för högst 3 månader per arbetsplats och högst till ett belopp som motsvarar de faktiska resekostnaderna. Kostnader för arbetsresor till arbetsplatser inom den lokalt avtalade gränsen ersätts inte.

    De ovan avsedda färdkostnaderna ersätts enligt § 3–5 i bilaga 16 i det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet.

    mom. 2 Övernattning i egen kommun

    Om arbetet utförs på ett sådant område på arbetstagarens boningsort varifrån arbetstagaren inte kan åka hem till natten, ersätts färdkostnaderna och betalas dagtraktamente enligt § 3–10, 12, 13 och 15 i bilaga 16 i det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet.

    mom. 3 Hur restid inräknas i arbetstiden och ersätts

    Den tid som åtgått till ersättningsgilla arbetsresor enligt mom. 1, resor från ett arbetsställe till ett annat och resan eller skjutsen från ett avfärdsställe som anvisats av arbetsgivaren till platsen där arbetet utförs och därifrån tillbaka till avfärdsstället, räknas in i arbetstiden.

    För restid som räknas in i arbetstiden och för tid som under ordinarie arbetstid använts till resor betalas den lön arbetet förutsätter på basis av medeltiminkomsten enligt § 35 mom. 1.

    § 41 Arbetsresor på annan ort

    Om arbetet utförs på en arbetsplats som är belägen på en annan ort och den tid som åtgått för arbetsresorna inte räknas in i arbetstiden, betalas ersättningar enligt § 40 mom. 2 för högst 3 månader per arbetsplats.

    § 42 Andra resor

    För andra resor än de som anges i § 39–41 betalas ersättningar enligt bilaga 16 i det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet.

    § 43 Kostpenning

    För en tid av högst tre månader per arbetsplats betalas per arbetstagare 2,10 euro per dag i kostpenning under förutsättning att alla följande villkor uppfylls:

    a)      arbetstagaren har inte möjlighet att inta en varm måltid inom en kilometers avstånd från arbetsplatsen och arbetsgivaren har inte heller ordnat skjuts för arbetstagaren till ett måltidsställe som är beläget mer än en kilometer från arbetsplatsen,

    b)      arbetsplatsen ligger på minst två kilometers avstånd från arbetstagarens bostad och från personalrum som har utrustning för uppvärmning av mat och som har tillräckliga och ändamålsenligt utrustade tvätt- och omklädningsrum, förvaringsskåp för kläder samt mat- och vilrum och toalett.

    c)      arbetstiden inklusive restiden till och från arbetsplatsen är längre än sex timmar, och

    d)      till arbetstagaren betalas varken dagtraktamente eller måltidsersättning.

    § 44 Personalrum, arbetsdräkt och skyddskläder

    mom. 1 Personalrum

    Såväl på permanenta som på större arbetsplatser ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna har ändamålsenliga utrymmen för att äta, tvätta sig och förvara kläder. Platserna ska vara uppvärmda under kalla årstider och när det regnar. Frågan om huruvida en arbetsplats är permanent eller en större arbetsplats avgörs av arbetsledningen efter förhandlingar med arbetarskyddsfullmäktigen, arbetarskyddsombudet eller förtroendemannen. På varje sådan arbetsplats ska det finnas behövliga tvättanordningar och rengöringstillbehör. Detta gäller även inrättningar.

    I personalrummen ska det storstädas vid behov, dock minst två gånger per år. Arbetstagarna ska för egen del beakta de allmänna krav man kan ställa på ordning och renlighet. På arbetsplatser av permanent natur bör det finnas behövliga utrymmen för klädförvaring.

    Personalrummen får inte användas som lager.

    mom. 2 Tid att tvätta sig

    Om det på en arbetsplats finns både män och kvinnor i arbete och arbetet är så smutsigt att arbetstagarna efter avslutat arbete måste byta kläder och tvätta sig, ska det finnas skilda tvätt- och omklädningsutrymmen för män och kvinnor. Vid synnerligen smutsigt arbete ska 15 minuter före arbetstidens slut reserveras för tvättning. Som synnerligen smutsigt arbete betraktas sådant arbete som kräver mycket längre och grundligare tvättning än vanligt.

    mom. 3 Skyddskläder m.m.

    I fråga om skyddsutrustning för arbetstagare iakttas bestämmelserna i lagen om skydd i arbete.

    Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna har tillgång till skyddskläder och arbetshandskar samt gummiskodon och gummihandskar i arbeten där sådana bör anses vara nödvändiga med beaktande av arbetets art eller förhållandena i övrigt. Till arbetstagare som beordras att arbeta utomhus även när det regnar ska arbetsgivaren ställa regnkläder till förfogande.

    Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna har tillgång till värmedräkter eller andra motsvarande varma skyddskläder när de blir tvungna att arbeta utomhus i synnerligen kalla förhållanden i följande arbeten:

    • el- och telefoninstallationer samt maskinreparationer utomhus
    • svetsning på utsatta ställen
    • mätningar, borrningar och laddningar
    • spolning av skridskobanor
    • arbeten som utförs på insjöisar
    • bevakning
    • övervakning av trafik, arbete och arbetarskydd
    • användning och transport av arbetsmaskiner, om inte arbetsutrymmet är tillräckligt varmt
    • arbeten på däck på bogserbåtar och mudderverk, och
    • lastmottagning på soptippar.

    Ovan nämnda värmedräkter eller andra värmande skyddskläder kan vara antingen personliga, varvid arbetstagaren sköter tvätt och klädvård, eller arbetsplatsbundna, varvid det är arbetsgivaren som sköter tvätten och klädvården. När anställningen upphör ska skyddskläderna återställas till arbetsgivaren.

    Om kommunen eller samkommunen i egenskap av arbetsgivare har förutsatt att en arbetstagare i sitt arbete ska använda en arbetsdräkt av visst eller enhetligt snitt, är det arbetsgivaren som ska skaffa dräkterna för arbetet och sköta klädvården.

    Om arbetsgivaren inte kan ställa skyddsutrustningen eller arbetsdräkterna till arbetstagarnas förfogande och arbetstagarna blir tvungna att använda egen utrustning eller egna kläder, ska de få en skälig ersättning enligt överenskommelse.

    § 45 Måltidsvederlag

    Vilket måltidsvederlag som tas ut av arbetstagarna och hur kommunen eller samkommunen deltar i arbetstagarnas kostnader för en personalmåltid (s.k. huvudmåltid) bestäms i enlighet med bestämmelserna i det allmänna kommunala tjänste- och arbetskollektivavtalet.