Suomeksi

LÄKTA 2022–2025

Tjänste- och arbetskollektivavtalet för läkare
  • Bläddra i avtalets kapitel ÖppnaStäng
    Underteckningsprotokoll till tjänste- och arbetskollektivavtalet för läkare 2022–2025

    Bilaga 2 KT, Läkarförbundet och Tandläkarförbundet: Det är viktigt att trygga kontinuiteten i vården inom välfärdsområdena

    Välfärdsområdena inleder verksamheten 1.1.2023. Under de kommande åren sker även många andra förändringar i hälsocentralernas verksamhet. Det är viktigt att man också vid omställningarna ser till att personalen orkar. Personalen måste kunna göra ett gott arbete under hållbara förhållanden.

    Inom hälso- och sjukvården har Covid-19-epidemin gett upphov till en eftersatt vård som belastar personalen samt problem med personalens ork (Källa: Covid-19-epidemian vaikutukset hyvinvointiin, palvelujärjestelmään ja kansantalouteen 2021).

    Arbetsmarknadsparterna är eniga om att kontinuiteten i vården och långvariga patientrelationer förbättrar hälsocentralsarbetets produktivitet, kostnadseffektivitet samt meningsfullhet för enskilda läkare och tandläkare. Arbetsmarknadsparterna uppmanar de lokala aktörerna att stärka de resurser som främjar hälsocentralsarbetet. 

    Resurserna, ledningen och arbetsfördelningen är viktiga

    För att hälsocentralsarbetet ska vara resultatrikt och sporra de anställda att orka arbeta, är det nödvändigt att hantera belastningsfaktorerna i arbetet och säkerställa åtminstone följande:

    • Arbetsgivaren ska ha möjlighet och tillräckliga resurser att styra och leda verksamheten. Den närmaste chefens roll är central för att det dagliga arbetet ska vara smidigt.
       
    • En skärpning av vårdgarantin inom primärvården kräver tilläggsresurser. Skärpningen får inte leda till ökad belastning på personalen.
       
    • Den ordinarie arbetstiden bör räcka till för arbetsuppgifterna samt för att läkare och tandläkare ska kunna sköta sina patienter i enlighet med vårdrekommendationerna.
       
    • I tandläkarnas arbete är det också viktigt att behandlingarna blir klara inom en rimlig tid.
       
    • Arbetet måste organiseras så att långvariga patient-läkarrelationer säkerställs. Det här gynnar särskilt dem som anlitar tjänsterna i stor omfattning.
       
    • Med en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan yrkesgrupperna kan man mycket snabbt påverka läkarnas och tandläkarnas möjligheter att orka i arbetet. Läkarna och tandläkarna har till uppgift att diagnostisera sjukdomar och besluta om behandlingen av dem. Detta kan inte överföras till andra yrkesgrupper.
       
    • Arbetsfördelningen bör utvecklas så att läkarna och tandläkarna sköter uppgifter som de har utbildning och kompetens för, och så få andra uppgifter som möjligt.
       
    • Onödiga gränser för arbetsfördelningen mellan olika yrkesgrupper bör suddas ut både normativt och genom arbetsgivarnas praktiska arbetsplanering.
       
    • Den som tillhandahåller service bör ha möjlighet att rikta tjänsterna på ett ändamålsenligt sätt för att minska skillnaderna i välfärd och hälsa.
       
    • Serviceproducenterna inom hälso- och sjukvården har under de senaste åren utvecklat olika lågtröskeltjänster och sätt att svara på patienternas vårdbehov för att vården ska bli mer verkningsfull. Det här utvecklingsarbetet bör fortsätta.
       
    • Hälsocentralsarbetet bör utvecklas så att patienten beroende på sitt vårdbehov kan gå direkt till rätt yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården – sjukskötare, munhygienist, fysioterapeut, hälsovårdare, psykolog, tandläkare eller läkare.
       
    • Ibruktagningen av digital teknik för bedömningen av vårdbehovet bör fortsätta och utvidgas till eventuella andra funktioner inom primärvården.
       
    • Tillräckliga möjligheter till fortbildning och konsultation samt stöd till läkare och tandläkare som är utbildare och tutorer bör tryggas.
       
    • Verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården bör ha fungerande och ändamålsenliga arbetslokaler och arbetsredskap.
       
    • Genom utveckling av bättre fungerande informationssystem och eliminering av problemen i systemen skulle mycket tid frigöras för läkarnas och tandläkarnas patientarbete. Även flerfaldig journalföring och onödig statistikföring bör elimineras i läkarnas och tandläkarnas arbete.
       
    • En systematisk kompetensutveckling bör göra det möjligt att upprätthålla yrkesskickligheten, lära sig nytt och avancera i karriären samt ge möjlighet till löneutveckling.
       
    • Genom att hantera psykosocial belastning, främja psykisk välfärd och beakta personliga förutsättningar kan man förebygga sjukfrånvaro och arbetsoförmåga, stävja kostnaderna för arbetsoförmåga samt stödja fortsatt arbete och längre arbetskarriärer.

    Målet är en mer verkningsfull offentlig primärvård

    Hälsocentralsarbetet bör innehålla resurser som främjar välbefinnandet i arbetet och arbetets produktivitet. Genom att stärka dessa resurser kan man få läkar- och tandläkarkåren att stanna kvar i långa anställningsförhållanden och rekryteringen av nya anställda underlättas.

    Möjligheterna att påverka sitt eget arbete, rättvis behandling på arbetsplatsen och ett gott och innovativt arbetsklimat är faktorer som sporrar de anställda att orka i arbetet och stärker deras engagemang. De här faktorerna möjliggör långvariga patient-läkarrelationer som ökar upplevelsen av att arbetet har betydelse och att det uppskattas i samhället.

    Arbetsmarknadsparterna uppmuntrar till att stärka dessa positiva faktorer i arbetet och att genomföra de åtgärder som beskrivs ovan. Eftersom de nya välfärdsområdena, som inleder verksamheten från början av 2023, genomför en övergripande integration av social- och hälsovården föreligger en utmärkt möjlighet till detta. På så sätt kan man säkerställa att alla finländare får den vård de behöver.