Bloggar

Det kan vara bra att återkalla i minnet hur vi landade här. Varför behövs en välfärdsområdesreform? Diskussionen om strukturer och utveckling av servicen har pågått så länge att behovet av förnyelse emellanåt tycks fördunklas.

Välbefinnande i arbetet. Förändringsledning. Förnyat ledarskap. Teman som jag de senaste åren har fått vara med och utveckla tillsammans med de kommunala arbetsgivarna. Inom kommunerna och samkommunerna har man nått framgångar och påbörjat arbetet med sådant som behöver utvecklas. Ändå läser jag nu i olika medier att arbetsgivarna under de senaste åren varken har brytt sig om personalen eller patientsäkerheten. Det känns rätt overkligt.

Arbetsgivaren ska ordna förebyggande företagshälsovård för sina anställda. Då och då återkommer frågan om huruvida arbetstagare bör erbjuda alla anställda företagshälsovård i samma omfattning. Företagshälsovården måste granskas med tanke på jämlikhetsaspekten men det är dessutom en personalförmån och en attraktionsfaktor.

Ordnandet av företagshälsovård för personalen är en stor helhet, och planeringen av den bör inledas i tid. Det är skäl att de som bereder välfärdsområdena funderar över företagshälsovården som helhet ur många olika synvinklar. Företagshälsovården är en personalförmån som kan vara en betydande attraktions- och hållkraftsfaktor i ett läge där tillgången på kompetent personal utgör en utmaning.

Dimensioneringen inom småbarnspedagogiken vänder upp och ner på personalstrukturen senast år 2030. Iakttagandet av lagen skulle kräva näst intill omöjligt stora satsningar på utbildning av lärare och socionomer inom småbarnspedagogik. Med nuvarande antal studieplatser inom småbarnspedagogik får vi inte kvalificerad ny arbetskraft i sådan omfattning att vi kan iaktta lagen år 2030.

Alla ansvarar för att arbetsplatsen och arbetskulturen är jämlik och trygg men ansvaret ligger särskilt hos de som åtnjuter sociala privilegier. Alla har inte samma möjligheter att ta tag i problem. Ledning och arbetsledare spelar en nyckelroll som arbetsgivarrepresentanter.

Arbetskraftsbristen är ett stort problem inom social- och hälsovårdssektorn och problemet sprids från kommunerna och samkommunerna till välfärdsområdena. Trots välfärdsområdenas bredare axlar försvinner inte problemen kring tillgång till personal och servicebehov.

I tider av brist på arbetskraft innebär striktare personaldimensioneringar och behörighetsvillkor inte ökad service eller bättre kvalitet. Om det inte finns tillräckligt med personal att rekrytera måste man begränsa antalet kunder som omfattas av servicen eller skära ner i annan service.

Läkarbristen försvårar avsevärt tillgången till vård i rätt tid och på lika villkor.

Social- och hälsovårdsreformen har framskridit till nästa fas – genomförandet. Alla välfärdsområden har fått ett temporärt beredningsorgan och olika grupper i anslutning till det samt det första temporära samarbetsorganet. Genomförandet sker i välfärdsområdena, i gott samarbete med kommunerna och samkommunerna. På riksnivå koordineras genomförandet i nätverk som organiseras av ministerierna och KT. Även andra aktörer erbjuder förändringsstöd.

Social- och hälsovårdsreformen, som beretts i många år och under flera regeringsperioder, godkändes slutligen i riksdagen under midsommarveckan. Den enorma lagstiftningshelhet som gäller den största förvaltningsreformen i Finlands historia träder i kraft stegvis.

Trots all osäkerhet känner jag mig entusiastisk inför den här historiska hösten när vårdreformen ska börja genomföras. Social- och hälsovårdstjänster erbjuds och utvecklas som tidigare men lagstiftningen påskyndar i synnerhet omorganiseringen av regionförvaltningen och översynen av tjänsterna. KT stödjer kommunernas och välfärdsområdenas arbetsgivarfunktioner under genomförandet av reformen. De konkreta tjänsterna till välfärdsområdena inleds med ett nätverk för beredare av HR-frågor.

Budskapet för Helsingfors Pridevecka 28.6.–4.7. påminner oss även mer allmänt om vikten av mångfald och att uppskatta mångfalden. Uppskattningen av mångfald lyfts fram på arbetsplatserna till exempel vid rekrytering och vid ledning av mångfald. 

Bristen på läkare beror på för få utbildningsplatser Man vet att efterfrågan på läkare kommer att öka. Både förändringen i befolkningsstrukturen och efterfrågan på hälso- och sjukvårdstjänster ökar efterfrågan på läkare.

I offentligheten har det förts diskussioner om lärarvikariernas löner under sommaren I diskussionen har arbetslagstiftningen dock förbisetts. Utan att beakta lagstiftningen är diskussionen inte meningsfull. Samtidigt är det omöjligt att förstå att inte kommunen kan påverka betalningen av löner under sommaren. Det finns två anledningar.