Förordningen om företagshälsovård uppdateras – vad förändras?

Förändringarna i arbetslivet har gjort det aktuellt att uppdatera förordningen. Det har också varit oklart vilka tjänster som omfattas av arbetsgivarens lagstadgade skyldighet att ordna företagshälsovård och vilka tjänster arbetsgivaren kan tillhandahålla frivilligt. Därtill var det viktigt att klargöra företagshälsovårdens roll med tanke på att den senaste tidens debatt till stor del har handlat om ordnandet av sjukvård.

Syftet med lagen om företagshälsovård är att främja hälsa och säkerhet i arbetet och arbetsmiljön samt de anställdas arbets- och funktionsförmåga i olika arbetslivsskeden. De yrkesutbildade personerna inom företagshälsovården är uttryckligen experter på sambandet mellan arbete och hälsa. Det borde också stå i centrum för diskussionen.

Revideringen av förordningen gör det också lättare för arbetsgivarna att hantera kostnaderna för företagshälsovården.

Ändringar, preciseringar och tillägg har gjorts i 1–10 § i förordningen. Det är bra att bekanta sig med ändringarna i sin helhet genom att läsa både förordningstexten och promemorian över ändringarna.

Bemyndigandet att utfärda förordning skapar ramarna

Ramarna för uppdateringen har fastställts i bestämmelserna om bemyndigandet att utfärda förordning i lagen om företagshälsovård.  

Lagen om företagshälsovård slår fast förutsättningarna för hur företagshälsovårdstjänsterna ska ordnas och genomföras. Innehållet i den företagshälsovård som arbetsgivaren är skyldig att ordna beskrivs i 12 § i lagen om företagshälsovård.

Större fokus på arbetsplatsens behov

Reformen gör företagshälsovården mer behovsorienterad.

Företagshälsovården har också hittills styrts av behovsorientering, men det är nödvändigt att stärka det här perspektivet i förordningen. I motiveringspromemorian till förordningen sägs att företagshälsovården ska agera etiskt korrekt också ur arbetsgivarens perspektiv. Det innebär att verksamheten ska utgå från arbetsplatsens behov.

Åtgärderna inom företagshälsovården ska vara proportionerliga och överensstämma med det som har överenskommits i avtalet om företagshälsovård. Att bedöma behoven och vidta åtgärder i enlighet med bedömningen är som helhet en del av etiken inom företagshälsovården. I diskussionen mellan arbetsgivaren och tjänsteproducenten inom företagshälsovården är det bra att utgå från det här principiella perspektivet.

Tydligare uppdelning i obligatorisk och frivillig företagshälsovård

Avtalet om ordnande av företagshälsovård slår fast ramarna för företagshälsovårdens verksamhet. En av preciseringarna i den uppdaterade förordningen handlar om att i avtalet tydliggöra gränsen mellan den företagshälsovård som arbetsgivaren ansvarar för att ordna och den företagshälsovård som är frivillig. Det gör det lättare att planera tjänster som motsvarar behoven på arbetsplatsen.

I fortsättningen ska det i avtalet om företagshälsovård specificeras vilka tjänster som hör till den företagshälsovård som arbetsgivaren är skyldig att ordna enligt 12 § i lagen om företagshälsovård och vilka tjänster som är sådana sjukvårdstjänster och andra hälsovårdstjänster som avses i 14 §. Detta ska göras senast i början av 2029.

Ändringen hjälper arbetsgivarna att bättre förstå hurdan tjänstehelhet man kommer överens om och hur tjänsterna inom företagshälsovården riktas till den verksamhet som arbetsgivaren ansvarar för och ännu tydligare till behoven på arbetsplatsen.

Arbetsgivaren kan också kräva att tjänsteproducenten inom företagshälsovården mer detaljerat ska motivera vad förslagen till tjänster och åtgärder grundar sig på och hur de bidrar till att uppfylla syftet med lagen om företagshälsovård på arbetsplatsen.

Genomförandet av hälsoundersökningar görs tydligare

Arbetsgivaren ska enligt 12 § i lagen om företagshälsovård utreda, utvärdera och följa arbetstagarnas hälsotillstånd samt arbets- och funktionsförmåga. Den här skyldigheten kan delvis uppfyllas genom hälsoundersökningar, som man kommer överens om inom företagshälsovårdssamarbetet.

I bestämmelsen om hälsoundersökningar har den företagshälsovård som arbetsgivaren är skyldig att ordna preciserats.

I förordningen har hälsoundersökningarna delats in i två grupper:

1. hälsoundersökningar som arbetsgivaren måste ordna 
2. behovs- och prövningsbaserade hälsoundersökningar.  

Preciseringen innebär att företagshälsovården i ännu högre grad utgående från arbetsplatsens behov bör kunna motivera varför den rekommenderar att vissa hälsoundersökningar tas med i tjänsteutbudet.

I förordningen nämns nu också arbetshälsosamråd som en metod för att stödja arbetsförmågan. Enligt 8 § i förordningen kan det i syfte att utreda och stödja arbetstagarens möjligheter att fortsätta i arbetet ordnas ett samråd mellan arbetsgivaren, arbetstagaren och företagshälsovården.

En starkare koppling mellan arbetshälsa och arbetssäkerhet

Revideringen av förordningen stärker kopplingen mellan arbetshälsan och arbetssäkerheten.

Företagshälsovården ska också i fortsättningen utnyttja den riskbedömning som görs på arbetsplatsen. Detta förutsätts redan nu i samband med att man gör arbetsplatsutredningar.  

I 4 § i förordningen har det också lagts till en uttrycklig hänvisning till riskbedömningen enligt 10 § i arbetarskyddslagen i samband med att innehållet i företagshälsovården fastställs. Bestämmelserna har också förtydligats i fråga om situationer där företagshälsovården utreder arbetsplatsens möjligheter till individuella arrangemang. Samtidigt måste man bedöma hur dessa arrangemang påverkar andra anställda och säkerheten och hälsan i deras arbete, eftersom de kan påverkas av de individuella arrangemangen.

Vad händer härnäst?

Revideringen av förordningen är ett steg mot en mer verkningsfull företagshälsovård. Arbetet med att utveckla företagshälsovården fortsätter dock.  

Bestämmelserna om utbildning för yrkesutbildade personer inom företagshälsovården förblev oförändrade i förordningen, men den arbetsgrupp som beredde uppdateringen av förordningen har föreslagit att en fortsatt beredning av dessa bestämmelser ska inledas härnäst. Att stärka kompetensen hos de yrkesutbildade personerna inom företagshälsovården är viktigt för att arbetsplatserna ska få sådana tjänster som motsvarar deras behov.  

Mer på webben

• Statsrådets förordning SHM/2026/21 – Social- och hälsovårdsministeriet >
   
• Statsrådets förordning om principerna för god företagshälsovårdspraxis, företagshälsovårdens innehåll samt den utbildning som krävs av yrkesutbildade personer och sakkunniga (708/2013) – Finlex >
   
• Lag om företagshälsovård (1383/2001) – Finlex >