Valfriheten revolutionerar arbetsmarknaden

Den nya valfrihetspropositionen, som nu är ute på remiss, leder till betydande personal- och arbetsmarknadseffekter om den godkänns.

Uppskattningsvis en tredjedel av personalen inom kommunernas och samkommunernas social- och hälsovårdstjänster, dvs. 60 000 anställda skulle övergå i den privata sektorns tjänst som en sammanlagd effekt av de nya valfrihetssystemen, personliga budgetar, direktval och kundsedlar. Övergången till den privata sektorn gäller särskilt personalen inom primärvården och socialväsendet.

I det finländska arbetsmarknadssystemet har man aldrig tidigare genom lagstiftning ändrat förhållandena mellan olika arbetsmarknadssektorer i så här stor utsträckning, även om det är meningen att social- och hälsovårdstjänsterna också i fortsättningen i huvudsak ska finansieras med offentliga skattemedel. Personalen skulle falla utanför det nuvarande kommunala avtalssystemet och deras anställningsvillkor skulle fastställas enligt den privata sektorns kollektivavtal.

För att de totala kostnaderna inte ska växa borde den offentliga social- och hälsovården anpassas minst lika mycket som den privata tjänsteproduktionen ökar. Arbetskraftskostnadernas andel av alla kostnader är omkring hälften, vilket innebär att anpassningar i praktiken främst kan göras genom nedskärningar i personalkostnaderna.
Stödtjänsterna kan drabbas av ett proportionellt sett ännu större nedskärningsbehov.

Behovet att anpassa arbetskraftskostnaderna minskar i någon mån av att reformen träder i kraft stegvis under flera års tid.

En utvidgning av användningen av kundsedlar till att även omfatta den specialiserade sjukvården kan leda till en allvarlig brist på arbetskraft speciellt i kritiska nyckeluppgifter inom jouren och äventyra de kommande landskapens förmåga att klara av sina uppgifter. Den offentliga sektorns jourskyldighet innebär att beredskapen måste upprätthållas kontinuerligt. Denna beredskap förutsätter också att det finns en viss överkapacitet.