Suomeksi
Anvisning
AKTA
LÄKTA
SH-avtalet

Tillämpning av den temporära 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar

Riksdagen godkände en lag om temporär ändring av lagen om smittsamma sjukdomar 28.12.2021. Lagen trädde i kraft 1.1.2022 och gäller till och med 31.12.2022.

Genom den temporära ändringen infördes 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar.

Enligt 1 mom. i den temporära 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar får personer som inte har påvisat att de har skydd mot sjukdomen covid-19 till följd av vaccinering eller till följd av en högst sex månader tidigare genomgången, laboratorieverifierad covid-19 endast av särskilda skäl anlitas för alla sådana uppgifter inom social- och hälsovården som innebär smittrisk vid närkontakt för sådana klienter eller patienter som riskerar att få allvarliga konsekvenser av sjukdomen covid-19.

En arbetstagare som av medicinska skäl inte kan låta vaccinera sig får påvisa skydd mot sjukdomen covid-19 med ett intyg över ett negativt resultat av ett covid-19-test som utförts på arbetstagaren högst 72 timmar innan arbetstagaren anländer till arbetsskiftet.

Arbetsgivaren bör beakta att en coronavaccination är en sådan frivillig vaccination som avses i 45 § i lagen om smittsamma sjukdomar. Det är inte fråga om ett vaccinationstvång för personalen inom social- och hälsovården, även om det skydd som krävs enligt 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar kan förutsättas i sådana uppgifter inom social- och hälsovården som innebär smittrisk vid närkontakt för klienter eller patienter som riskerar att få allvarliga konsekvenser av sjukdomen covid-19.

Om en arbetstagare inte har det skydd mot sjukdomen covid-19 som avses i lagen om smittsamma sjukdomar, ska arbetsgivaren enligt 48 a § 3 mom. i lagen i första hand erbjuda arbetstagaren annat arbete enligt arbetsavtalet eller, om sådant arbete inte står till buds, annat arbete som lämpar sig för arbetstagaren. Om inte heller sådant arbete står till buds eller om arbetstagaren vägrar ta emot det är arbetsgivaren inte skyldig att betala lön för den tid arbetet förhindras, om inte något annat har avtalats.

I de här anvisningarna avses med arbetstagare också tjänsteinnehavare och studerande.

Lagens ikraftträdande, inledande av tillämpning och övergångstid

Den temporära 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar trädde i kraft 1.1.2022 och gäller till och med 31.12.2022. 

Vad avses med skydd till följd av vaccinering mot covid-19?

Enligt regeringens proposition 230/2021 rd (s. 30)

”avses med skydd till följd av vaccinering mot covid-19 det skydd en person får till följd av en full covid-19-vaccinationsserie. Med skydd till följd av vaccinering mot covid-19 avses också det skydd som en person som genomgått sjukdomen covid-19 mer än sex månader tidigare har fått av en dos covid-19-vaccin.”

Enligt regeringens proposition 230/2021 rd (s. 30) innebär detta

”alltså att skyddet mot sjukdomen covid-19 också ska upprätthållas, vid behov genom ytterligare vaccindoser, för den som sköter sådana uppgifter i social- och hälsovården som innebär smittrisk till följd av närkontakt med sådana klienter eller patienter för vilka sjukdomen covid-19 riskerar att få allvarliga konsekvenser.”

Av vem ska det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar förutsättas?

Coronavaccinationsskydd ska förutsättas i alla sådana uppgifter inom social- och hälsovården som innebär smittrisk vid närkontakt för klienter eller patienter som riskerar att få allvarliga konsekvenser av sjukdomen covid-19. Arbetsgivaren ska göra en bedömning av vem som förutsätts ha skydd.

Enligt regeringens proposition 230/2021 rd (s. 29)

”Med sådana uppgifter som innebär risk för smitta genom närkontakt med klienter eller patienter avses alla sådana uppgifter och åtgärder där klienten eller patienten enligt kända smittmekanismer för sjukdomen covid-19 löper risk att exponeras för sjukdomen. Bestämmelserna begränsas alltså inte enbart till dem som utför uppgifter som ankommer på yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården, utan gäller också till exempel personer i sådana städ- eller kosthållsuppgifter som i sina uppgifter kan orsaka risk för covid-19-smitta för klienter eller patienter till exempel när de vistas i samma utrymme eller rum som de.”

Enligt regeringens proposition 230/2021 rd (s. 29)

”Dock är det motiverat att ha skydd mot covid-19 också för personer i sådana uppgifter som inte innebär direkt närkontakt med klienter eller patienter, men där smitta kan spridas vidare till personal i sådana uppgifter som innebär smittrisk till följd av närkontakt med sådana klienter eller patienter för vilka sjukdomen covid-19 riskerar att få allvarliga konsekvenser. Viss personal vid hälsocentraler eller sjukhusavdelningar eller arbetstagare vid samma boendeenheter inom socialvården bör därför ha tillräckligt skydd mot covid-19 för att minimera smittrisken för klienter och patienter.”

Enligt regeringens proposition 230/2021 rd (s. 29)

”Med smittrisk till följd av närkontakt avses en bedömning av Institutet för hälsa och välfärd, sjukvårdsdistriktet samt den läkare som i kommunen ansvarar för smittsamma sjukdomar av de faktorer som inverkar på risken för spridning av covid-19 vid närkontakt, såsom social- och hälsovårdstjänsternas art, klienternas och patienternas eventuella skydd mot covid-19, uppgifter om eventuella nya muterade virusstammar och deras smittsamhet samt över huvud taget om vilka uppgifter som med beaktande av covid-19:s spridningssätt innebär en faktiskt risk för att klienter eller patienter ska exponeras för sjukdomen.”

Hur påvisas det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar?

Enligt regeringens proposition 230/2021 rd (s. 29–30) påvisar arbetstagarna det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar genom att för arbetsgivaren uppvisa en tillförlitlig utredning över sitt skydd.

Enligt social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 37/2021 rd (s. 10) innebär uttrycket ”påvisa” i detta sammanhang påvisande och intyg av en art som arbetsgivaren har rätt att begära skriftligen. Enligt utskottet ska arbetsgivaren ”ha möjlighet att göra en skriftlig utredning förutom för att säkerställa ett adekvat skydd också för att arbetsgivaren ska kunna visa exempelvis tillsynsmyndigheterna att arbetsgivaren för sin del har uppfyllt de lagstadgade förpliktelserna att skydda klienterna och patienterna samt arbetstagarna.”

Dessutom konstateras det i utskottets betänkande att ”bestämmelsen möjliggör dock arbetsgivarens prövningsrätt till exempel i exceptionella brådskande situationer att avtala om någon annan typ av tillförlitlig utredning samt i anslutning till den att en skriftlig utredning lämnas in i efterhand.”

Arbetsgivaren avgör vad som kan anses vara en tillförlitlig utredning. Att enbart avläsa ett coronapass (EU:s coronaintyg) med en applikation är enligt KT:s uppfattning inte ett tillräckligt sätt att påvisa det skydd som avses i lagen om smittsamma sjukdomar. Arbetsgivarna måste vara medvetna om att EU:s coronaintyg för närvarande också kan fås med ett negativt testresultat. Detta intyg uppfyller inte kraven i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar, eftersom andra än de som av medicinska skäl inte är vaccinerade inte kan påvisa sitt skydd med ett negativt testresultat. KT rekommenderar att arbetsgivarna förutsätter att arbetstagarna lämnar en tillförlitlig utredning skriftligen till arbetsgivaren.

Om arbetstagaren av medicinska skäl inte kan låta vaccinera sig med coronavaccin, kan han eller hon arbeta genom att visa upp ett intyg över ett negativt testresultat för arbetsgivaren. Testresultatet ska vara av ett covid-19-test som utförts högst 72 timmar innan arbetstagaren anländer till arbetsskiftet.

Om arbetstagaren inte samtycker till att lämna uppgifter om sitt vaccinationsskydd eller om en genomgången coronasjukdom och inte heller påvisar sitt skydd med resultatet av ett coronatest, ska arbetsgivaren anta att arbetstagaren inte har det skydd mot sjukdomen som avses i lagen. En sådan arbetstagare kan inte utan särskilda skäl arbeta med klienter och patienter som riskerar att få allvarliga konsekvenser av sjukdomen covid-19.

När kan arbetsgivaren anlita en arbetstagare som inte har sådant skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar?

Enligt 48 a § 1 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar får man för uppgifter inom social- och hälsovården, där närkontakt innebär en smittrisk för sådana klienter eller patienter som riskerar att få allvarliga konsekvenser av sjukdomen covid-19, endast av särskilt vägande skäl anlita personer som inte har påvisat att de har skydd mot sjukdomen covid-19 till följd av vaccinering eller till följd av en högst sex månader tidigare genomgången, laboratorieverifierad covid-19. Arbetsgivaren bör komma ihåg att en arbetstagare som av medicinska skäl inte kan låta vaccinera sig mot covid-19 kan påvisa sitt skydd med ett negativt testresultat som tagits 72 timmar före arbetsskiftets början.

Social- och hälsovårdsutskottet betonade i sitt betänkande (s. 9) att

”... i situationer och uppgifter enligt den föreslagna 48 a § ska arbetstagartest utföras på ett tillförlitligt sätt under servicesystemets ansvar och att exempelvis hemtestning som utförs själv inte kan anses vara tillräcklig för detta ändamål.”

Enligt motiveringen till regeringens proposition (s. 31)

”Det medicinska skälet till att personen inte låtit vaccinera sig ska bedömas enligt anvisningar från Institutet för hälsa och välfärd, och ett sådant skäl kan till exempel vara att personen har fått en ovanlig allergisk reaktion efter vaccineringen och att inget alternativt vaccin är tillgängligt. Personens vaccinationsserie har då blivit på hälft. Arbetstagaren ska uppvisa ett tillförlitligt intyg över att en läkare har konstaterat ett medicinskt skäl till att arbetstagaren inte kan låta vaccinera sig mot covid-19.”

Enligt regeringens proposition 230/2021 rd (s. 31)

”Ett särskilt skäl att anlita en person som saknar sådant skydd som avses ovan kan vara brist på sådan personal som uppfyller kraven enligt 1 mom. i ett läge när klienternas eller patienternas säkerhet förutsätter att personal är närvarande. Det är fallet i synnerhet när ny personal som uppfyller kraven enligt 1 mom. inte är tillgänglig med kort varsel eller över huvud taget. Ett särskilt skäl föreligger också om en person har inlett en covid-19-vaccinationsserie men inte ännu har fått en full vaccinationsserie till följd av intervallen mellan vaccindoserna. Arbetsgivaren bör då ändå säkerställa att det särskilda skälet för att anlita en sådan person för de uppgifterna undanröjs och att personen får fullt skydd mot covid-19 med beaktande av de rekommenderade intervallerna mellan vaccindoserna.”

Social- och hälsovårdsutskottet betonade (s. 6) att
 
”det är nödvändigt att fastställa en hög tröskel för att av särskilda skäl använda personal som inte är skyddad mot covid-19, med beaktande av bestämmelsens syfte att skydda liv och hälsa för klienter och patienter som är utsatta för allvarliga följder av covid-19 genom att minimera deras risk för att bli smittade av covid-19 från personer som deltar i deras vård och omsorg eller i andra därmed förknippade uppgifter. Dessutom anser utskottet att det är viktigt att tröskeln är hög tröskel för användning av särskilda skäl för att skydda social- och hälsovårdspersonalens hälsa.”

48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar ger inte rätt att avvika från de personaldimensionerings- och behörighetsvillkor som är bindande för arbetsgivaren.

I social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 37/2021 rd (s. 6) betonas att i situationer där en anställd som inte är skyddad mot covid-19 anlitas av särskilda skäl ska arbetsgivaren,

”för att skydda såväl arbetstagarna som patienterna och klienterna, sörja för en tillräcklig hälsosäkerhet exempelvis genom ändamålsenlig skyddsutrustning, hygienåtgärder, arbetsarrangemang och på frivillighet baserade testarrangemang.”

Ett negativt resultat från ett covid-19-test som frivilligt lämnas till arbetsgivaren kunde påvisa arbetstagarens hälsosäkerhet (se RP 230/2021 rd s.31).

Enligt utskottet ska arbetsgivaren dessutom se till att det särskilda skälet undanröjs när vaccinationsskyddet för den arbetstagare som inlett en vaccinationsserie kompletterats.

Arbetsgivaren bör också beakta att det i social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 37/2021 rd konstateras (s. 7) att

”i en situation där arbetsgivaren har särskilda skäl att anlita också en person som inte är skyddad mot covid-19 i de uppgifter som avses i den föreslagna bestämmelsen kan testet inte heller krävas av en person som av medicinska skäl inte har låtit sig vaccineras. Då ska arbetsgivaren dock på ovan beskrivna andra sätt sörja för en tillräcklig hälsosäkerhet för att trygga klienternas och patienternas samt personalens hälsa.”

Hur ska arbetsgivaren agera i en situation där arbetstagaren inte har påvisat det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar och arbetsgivaren inte har sådana särskilda skäl att anlita arbetstagaren i fråga som avses i lagen?

Om en arbetstagare inte uppfyller förutsättningarna enligt 48 a § 1 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar, ska arbetsgivaren enligt 3 mom. i lagen i första hand erbjuda arbetstagaren annat arbete i enlighet med arbetsavtalet eller, om sådant arbete inte står till buds, annat sådant arbete som lämpar sig för arbetstagaren. Om inte heller sådant arbete står till buds eller om arbetstagaren vägrar ta emot det är arbetsgivaren inte skyldig att betala lön för den tid arbetet förhindras, om inte något annat har avtalats.
Om arbetsgivaren har möjlighet att erbjuda annat arbete, iakttas vid lönesättningen bestämmelserna om lönen i det kollektivavtal som tillämpas (t.ex. kapitel II i AKTA eller kapitel II i SH-avtalet.)

Om en arbetstagare inte har påvisat det skydd mot sjukdomen covid-19 som avses i lagen, ska arbetsgivaren i första hand erbjuda arbetstagaren annat arbete enligt arbetsavtalet. Om sådant arbete inte står till buds, ska arbetsgivaren erbjuda annat arbete som lämpar sig för arbetstagaren.

När annat arbete erbjuds, är det enligt social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 37/2021 rd (s. 8) viktigt att arbetsgivaren beaktar att

”arbetsgivarens skyldighet att erbjuda arbete är omfattande, gäller under hela den tid arbetet förhindras och gäller allt arbete som är lämpligt för arbetstagaren, tjänstemannen och tjänsteinnehavaren.”

Arbetsgivaren bör beakta att det i vissa situationer kan krävas samarbetsförfarande om den anställda erbjuds annat arbete än sådant som avses i arbetsavtalet.

Det är viktigt att beakta att arbetsgivaren enligt AKTA kap. I § 10 ensidigt kan omplacera en arbetstagare i andra uppgifter som kan anses lämpliga med hänsyn till arbetstagarens utbildning och arbetserfarenhet för högst åtta (8) veckor. En omplacering som varar över åtta veckor förutsätter arbetstagarens samtycke eller en uppsägningsgrund. AKTA kap. I § 10 gäller inte tjänsteinnehavare.

Om lämpligt arbete inte står till buds eller om arbetstagaren vägrar ta emot det arbete som arbetsgivaren erbjuder, är arbetsgivaren inte skyldig att betala lön för den tid arbetet förhindras. Då anses orsaken till att arbetet förhindras vara skäl som beror på arbetstagaren eftersom arbetstagaren saknar arbetsförutsättningar. Arbetstagarens löneutbetalning kan avbrytas med stöd av 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar.

Avbrottet i löneutbetalningen fortsätter tills arbetstagaren har ett sådant skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar eller arbetsgivaren kan erbjuda arbetstagaren sådant annat arbete som avses i 48 a § i lagen.

Avbrottet i löneutbetalningen upphör senast när 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar upphör att gälla.

Lagstiftaren har inte tagit ställning till hur ofta arbetsgivaren ska utreda sin möjlighet att erbjuda arbetstagaren annat arbete.

Var får man samla in information om att arbetstagaren har ett sådant skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar?

Enligt motiveringen till regeringens proposition (RP 230/2021 rd s. 30) ska uppgifter om det skydd mot sjukdomen covid-19 som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar ges av arbetstagaren själv.

När måste arbetstagaren ha det skydd mot sjukdomen covid-19 som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar?

48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar trädde i kraft 1.1.2022. Det finns dock en övergångsperiod för tillämpningen av bestämmelsen, under vilken arbetstagaren kan skaffa det skydd som behövs. Därför kan man av personer som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar förutsätta att de har skydd mot sjukdomen covid-19 först 30 dagar efter lagens ikraftträdande.

Hur ska personuppgifter som hänför sig till 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar behandlas och bevaras?

Arbetsgivaren ska behandla personuppgifter i enlighet med EU:s dataskyddsförordning och den nationella dataskyddslagstiftningen.

Enligt dataombudsmannen är uppgiften om att en person har fått coronavaccin en uppgift om personens hälsa.

Enligt 48 a § 2 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar har arbetsgivaren rätt att behandla hälsouppgifter som berör en arbetstagare eller en studerande som utför praktik och som gäller arbetstagarens eller den studerandes lämplighet för i 1 mom. avsedda uppgifter. Vid behandlingen av uppgifterna ska bestämmelserna i 5 § 2 mom. i lagen om integritetsskydd i arbetslivet iakttas.

Arbetsgivaren ska bevara sådana uppgifter som berör en arbetstagares hälsotillstånd separat från andra personuppgifter som arbetsgivaren har samlat in. Arbetsgivaren ska bevara uppgifterna så länge som de behövs för genomförandet av tillsynen över social- och hälsovårdstjänster, dock i högst tre år från det att bedömningen av personens lämplighet enligt 1 mom. genomfördes.

Enligt Social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 37/2021 rd (s. 10)
”är grunden för behandling av personuppgifter enligt utskottet artikel 6.1 c i dataskyddsförordningen.”

Enligt ifrågavarande punkt är behandlingen av personuppgifter laglig utgående från att behandlingen är nödvändig för att den personuppgiftsansvariga ska kunna fullgöra en rättslig förpliktelse. Enligt social- och hälsovårdsutskottet innebär detta att behandlingen inte är förknippad med den registrerades rätt att göra invändningar.

Lagen om integritetsskydd i arbetslivet 5 § 2 mom.:


”Uppgifter om hälsotillstånd får behandlas endast av personer som utifrån uppgifterna bereder eller fattar beslut om ett arbetsavtalsförhållande eller verkställer dem. Arbetsgivaren ska uppge namnet på dessa personer eller fastställa de uppgifter som omfattar behandling av uppgifter om hälsotillstånd. De som behandlar uppgifter om hälsotillstånd får inte röja uppgifterna för utomstående under arbetsavtalsförhållandet eller efter att det har upphört.”

Enligt 48 a § 2 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar ska arbetsgivaren bevara sådana uppgifter som berör en arbetstagares hälsotillstånd separat från andra personuppgifter som arbetsgivaren har samlat in.

När kan uppgifter om vaccinationsskyddet börja samlas in?

KT anser att arbetsgivaren kan börja samla in uppgifter hos arbetstagarna om det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar så snart lagen har trätt i kraft.
48 a § 2 mom. i lagen om smittsamma sjukdomar gäller arbetsgivarens rätt att behandla uppgifterna. Paragrafen kan börja tillämpas genast när lagen träder i kraft.

Arbetsgivaren ska dock beakta att skydd inte kan krävas av arbetstagare, tjänsteinnehavare eller studerande förrän övergångsperioden löpt ut.

När ska en uppgift som rör 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar raderas?

Enligt 48 a § 2 mom. ska arbetsgivaren bevara sådana uppgifter som berör en arbetstagares hälsotillstånd separat från andra personuppgifter som arbetsgivaren har samlat in. Arbetsgivaren ska bevara uppgifterna så länge som de behövs för genomförandet av tillsynen över social- och hälsovårdstjänster, dock i högst tre år från det att bedömningen av personens lämplighet enligt 1 mom. genomfördes.

Således ska uppgiften om det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar raderas senast 3 år efter det att en bedömning av personens lämplighet har gjorts.

Kan man till exempel lägga till ett klistermärke på arbetstagarens personkort för att informera kunderna om skydd enligt 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar?

Det går inte. Information om coronavaccination eller testresultat är hälsodata som omfattas av integritetsskyddet.

Om arbetsgivaren till exempel skulle kräva att ett klistermärke som visar att en anställd fått coronavaccin ska fogas till personkortet, kan detta enligt KT leda till att personalen indirekt kan bli tvungen att lämna ut uppgifter om sitt hälsotillstånd som omfattas av integritetsskyddet.

Om arbetstagaren inte har det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar och inte kan erbjudas annat arbete, är det fråga om permittering?

Enligt KT:s uppfattning är det inte fråga om permittering. Om arbetstagaren inte har det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar och arbetsgivaren inte kan erbjuda honom eller henne annat arbete, är det fråga om ett avbrott i löneutbetalningen som grundar sig på 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar och som beror på arbetstagarens hinder. Enligt KT:s uppfattning iakttas då inte de förfaranden som gäller permittering, utan arbetstagarens löneutbetalning avbryts.

Om arbetstagaren inte har det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar, kan han eller hon sägas upp?

Det att arbetstagaren saknar det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar utgör inte en uppsägningsgrund enligt 7 kap. 2 § i arbetsavtalslagen (55/2001) (se ShUB 37/2021 rd, s. 8).

Läs mer om hur man ska gå till väga i ett sådant fall i svaret på frågan Hur ska arbetsgivaren agera i en situation där arbetstagaren inte har påvisat det skydd som avses i 48 a § i lagen om smittsamma sjukdomar och arbetsgivaren inte har sådana särskilda skäl att anlita arbetstagaren i fråga som avses i lagen?

Sosiaali- ja terveyspalvelujen palvelussuhdeasiat

E-post:
soster@kt.fi