LÄKTA
Bilaga 2 Fortbildning stöder vårdkvaliteten och patientsäkerheten
Fortbildning på arbetsplatserna är en gemensam sak för arbetsgivaren, läkarna och tandläkarna. Den bör vara systematisk och kräver tidsmässiga och ekonomiska insatser.
För att vårdkvaliteten och patientsäkerheten ska kunna tryggas måste välfärdsområdena satsa tid och pengar på tillräcklig fortbildning för läkarna och tandläkarna. Fortbildning avser här utbildning som kompletterar och uppdaterar tidigare kunnande, utbildning eller kompetens, till skillnad från till exempel introduktion på arbetsplatsen. Fortbildningen ska i regel ske antingen på arbetstid eller under avlönad tjänst- eller arbetsledighet. Det är viktigt att läkarna och tandläkarna kan frigöra sig från sitt dagliga arbete för att delta i fortbildning. Fortbildning stöder också välbefinnandet i arbetet.
Fortbildningen baserar sig på lagstiftning
Bestämmelser om fortbildningsskyldighet och kontinuerlig yrkesmässig utveckling för läkare och tandläkare finns bland annat i 59 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård och i 18 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården.
Den yrkesmässiga utvecklingen bör vara systematisk
Fortbildningen kan ha olika form och genomföras på olika sätt, men ska enligt förordningen främja personalens kontinuerliga yrkesmässiga utveckling samt trygga klient- och patientsäkra och verkningsfulla social- och hälsovårdstjänster som främjar befolkningens hälsa och välfärd.
Fortbildningen ska grunda sig på en plan för arbetsenheten och för läkarna och tandläkarna, och i planen ska både individernas och läkar- och tandläkargruppernas behov av utbildning och kunnande beaktas.
Eftersom läkarvetenskapen och vårdmetoderna utvecklas kontinuerligt och vårdbehovet ökar då befolkningen åldras, bör fortbildningsplaneringen vara framåtblickande och proaktiv, och den bör trygga den yrkesmässiga utvecklingen på ett kostnadsmedvetet sätt.
Behovet avgör fortbildningens omfattning
Läkarna och tandläkarna ska i tillräcklig utsträckning kunna delta i fortbildning som upprätthåller och utvecklar yrkesskickligheten och kunnandet inom det egna yrkesområdet. Välfärdsområdet ska se till att fortbildningens omfattning är tillräcklig för att säkerställa social- och hälsovårdspersonalens kompetensbehov, de mål som fastställts för fortbildningen och förutsättningarna för fortbildningens kvalitet.
Fortbildningens omfattning kan variera från år till år enligt läkarnas och tandläkarnas behov med beaktande av de krav som den yrkesmässiga utvecklingen och tryggandet av vårdens kvalitet ställer. Välfärdsområdet är skyldigt att på olika sätt, också till exempel genom organisering av arbetet, göra det möjligt för läkarna och tandläkarna att delta i fortbildning som de behöver. Det är viktigt att se till att också deltidsanställda kan delta i fortbildning.
Enligt lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården är läkarna och tandläkarna för egen del skyldiga att upprätthålla och utveckla de kunskaper och färdigheter som utövandet av yrket förutsätter. Det innebär också skyldighet att delta i fortbildning som behövs för att upprätthålla och utveckla utövandet av yrket.
Välfärdsområdet ska i enlighet med förordningen sörja för uppföljningen och bedömningen av utbildningen, varvid det också är viktigt att på ett ändamålsenligt sätt utveckla indikatorer och redskap för att mäta utbildningens verkningar. Behovet av fortbildning varierar mellan individer och det är viktigt att beakta också läkarnas och tandläkarnas egna åsikter om huruvida de fått tillräckligt med fortbildning till exempel under de föregående 12 månaderna.
Arbetsmarknadsparterna uppmanar de lokala aktörerna att bekanta sig med läkarorganisationernas rekommendationer och beakta dem i mån av möjlighet:
- Tandläkarorganisationernas rekommendation om fortbildning på Finlands Tandläkarförbunds webbplats (på finska). >
- En del av rekommendationen på svenska på Odontologiska Samfundets webbplats (pdf) >
https://www.hammaslaakariliitto.fi/fi/hammaslaakarijarjestojen-suositus-taydennyskoulutuksesta
