Tjänsterna och verksamheten utvecklas kontinuerligt i välfärdsområdena. För närvarande utvecklas till exempel husläkar- och hustandläkarmodeller för det offentliga servicesystemets behov, med beaktande av kontinuiteten i vården, sektorsövergripande samarbete och modeller för arbetsfördelningen. Det här gynnar särskilt dem som använder tjänster i stor omfattning. Arbetsmarknadsparterna är eniga om att långvariga patientrelationer inom primärvården förbättrar produktiviteten, kostnadseffektiviteten och arbetets meningsfullhet för enskilda läkare och tandläkare.

Arbetsmarknadsparterna uppmanar de lokala aktörerna att stärka positiva resurser i arbetet inom primärvården. Det är viktigt att man också vid omställningar ser till att personalen orkar. Personalen måste kunna göra ett gott arbete under hållbara förhållanden.

Resurserna, ledningen och arbetsfördelningen har en nyckelroll

För att arbetet inom primärvården ska vara resultatrikt och sporra de anställda att orka arbeta, är det nödvändigt att hantera belastningsfaktorerna i arbetet och säkerställa åtminstone följande:

• Arbetsgivaren ska ha möjlighet och tillräckliga resurser att styra och leda verksamheten. Den närmaste chefens roll är central för att det dagliga arbetet ska vara smidigt.
   
• Den ordinarie arbetstiden bör räcka till för arbetsuppgifterna så att läkarna och tandläkarna kan sköta sina patienter i enlighet med vårdrekommendationerna.
   
• I tandläkarnas arbete är det också viktigt att behandlingarna blir klara inom en rimlig tid.
   
• Med en ändamålsenlig arbetsfördelning mellan yrkesgrupperna kan man mycket snabbt påverka läkarnas och tandläkarnas möjligheter att orka i arbetet. Läkarna och tandläkarna har till uppgift att diagnostisera sjukdomar och besluta om behandlingen av dem. Detta kan inte överföras till andra yrkesgrupper.
   
• Arbetsfördelningen bör utvecklas så att läkarna och tandläkarna sköter uppgifter som de har utbildning och kompetens för, och så få andra uppgifter som möjligt.
   
• Onödiga gränser för arbetsfördelningen mellan olika yrkesgrupper bör suddas ut både normativt och genom arbetsgivarnas praktiska arbetsplanering.
   
• Den som tillhandahåller service bör ha möjlighet att rikta tjänsterna på ett ändamålsenligt sätt för att minska skillnaderna i välfärd och hälsa.
   
• Serviceproducenterna inom hälso- och sjukvården har under de senaste åren utvecklat olika lågtröskeltjänster och metoder att svara på patienternas vårdbehov för att vården ska bli mer verkningsfull. Det här utvecklingsarbetet bör fortsätta.
  .
• Arbetet inom primärvården bör utvecklas så att patienten beroende på sitt vårdbehov kan gå direkt till rätt yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården – en sjukskötare, munhygienist, fysioterapeut, hälsovårdare, psykolog, tandläkare eller läkare.
   
• Ibruktagningen av digital teknik för bedömning av vårdbehovet bör fortsätta och utvidgas till eventuella andra funktioner inom primärvården.
   
• Tillräckliga möjligheter till konsultation samt stöd till läkare och tandläkare som är utbildare och tutorer bör tryggas.
   
• Verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården bör ha fungerande och ändamålsenliga arbetslokaler och arbetsredskap.
   
• Genom utveckling av bättre fungerande informationssystem och eliminering av problemen i systemen skulle mycket tid frigöras för läkarnas och tandläkarnas patientarbete. Även flerfaldig journalföring och onödig statistikföring bör elimineras i läkarnas och tandläkarnas arbete.
   
• Fortbildning och systematisk kompetensutveckling bör göra det möjligt att upprätthålla yrkesskickligheten, lära sig nytt och avancera i karriären samt ge möjlighet till löneutveckling (se bilaga 2 till underteckningsprotokollet).
   
• Genom att hantera psykosocial belastning, främja psykiskt välmående och beakta personliga förutsättningar kan man förebygga sjukfrånvaro och arbetsoförmåga, stävja kostnaderna för arbetsoförmåga samt stödja fortsatt arbete och längre arbetskarriärer.

Målet är en mer verkningsfull offentlig primärvård

Arbetet inom primärvården bör innehålla resurser som främjar välbefinnandet i arbetet och arbetets produktivitet. Genom att stärka dessa resurser kan man få läkar- och tandläkarkåren att stanna kvar i långa anställningsförhållanden och rekryteringen av nya anställda underlättas. Möjligheterna att påverka sitt eget arbete, rättvis behandling på arbetsplatsen och ett gott och innovativt arbetsklimat är faktorer som sporrar de anställda att orka i arbetet och stärker deras engagemang. De här faktorerna möjliggör långvariga patient-läkarrelationer som ökar upplevelsen av att arbetet har betydelse och att det uppskattas i samhället.

Arbetsmarknadsparterna uppmuntrar till att stärka dessa positiva faktorer i arbetet och att genomföra de åtgärder som beskrivs ovan. På så sätt kan man säkerställa att alla finländare får den vård de behöver.