Ny teknik möjlighet och utmaning i det kommunala arbetet

Man har talat om förändringarna i arbetslivet – rentav om en brytningstid – redan i decennier. Under den senaste tiden har diskussionen emellanåt fått en dyster klang. I de vildaste visionerna har det till och med hävdats att artificiell intelligens och robotar snart gör människan överflödig inom en stor del av arbetsuppgifterna.

Enligt den kunskap vi nu har är en så här dyster vision ändå orealistisk. Undersökningar visar att fastän man med hjälp av ny teknik i framtiden kan automatisera många sorters arbetsfunktioner, är det bara relativt få arbetsuppgifter som kan automatiseras helt och hållet.

Den viktigaste frågan när det gäller den nya tekniken är inte hur många arbetsuppgifter som försvinner, utan hur arbetet överhuvudtaget förändras till följd av teknologin. Kombineras de arbetsfunktioner som kvarstår för människan till mer krävande och mångsidiga helheter, eller går vi mot en splittring och utarmning av arbetets innehåll?

Människosynen i ledarskapet definierar förhållandet mellan arbetstagaren och tekniken

Svaret på denna fråga finns inte i tekniken, utan i ledarskapet och i den människosyn som ligger bakom ledarskapet. I grund och botten är det en fråga om ifall vi ser människan som en utbytbar maskindel eller en unik aktör som aktivt medverkar i förändringen.

Forskarnas uppfattningar om vilkendera utvecklingen som är mer sannolik avviker från varandra.

Teknologioptimisterna tycker att den mest lockande och hållbara lösningen är att försöka skapa nya kombinationer som sammanför de bästa egenskaperna hos människan och maskinen. Detta skulle innebära att människorna skulle ha kvar de arbetsuppgifter som i synnerhet kräver skapande och social intelligens.

Den här sortens framtidsvision skulle kräva satsningar på människornas kunnande och skulle, om visionen realiseras, leda till ett kvalitativt bättre arbetsliv.

Enligt de mera pessimistiska synvinklarna skulle en dylik utveckling närmast bara kunna gälla de arbetstagare som har den högsta yrkeskompetensen. För många andra skulle det som kvarstår vara en utarmning av arbetet och en ökande osäkerhet i skuggan av hotet från den kontinuerligt föränderliga tekniken. Det här skulle innebära en ännu tydligare polarisering av arbetet i kvalitativt ”bra” och ”dåliga” arbeten, vilket också skulle synas i form av ökande samhällelig ojämlikhet.

En försöksinriktad kultur behövs på arbetsplatserna

Det finländska välfärdssamhället baserar sig på hög kompetens och på den höga produktivitet i arbetet som denna kompetens möjliggör. Därför behöver Finland och de finländska arbetsorganisationerna förnuftiga sätt att hantera det pågående tekniska brytningsskedet.

I produktionen av kommunala tjänster och i det kommunala arbetet behöver man förstå vilka slags val och möjligheter den teknologiska förändringen inbegriper. Man måste också ha förmågan att utgående från detta genomföra de ändringar som behövs i tjänsterna och i sättet på vilket tjänsterna produceras.

Arbetstagarna spelar en avgörande roll i förändringarna. Arbetstagarna känner bäst till sina egna uppgifter. Förnuftiga sätt att ta vara på de möjligheter som den nya tekniken skapar är svåra att införa i ett slag. Det blir allt viktigare med snabba, smidiga försök genom vilka man bäst får realistisk information om ”vad som fungerar och vad som inte gör det”.

I dagens teknologiska förändringar är det en ny utmaning också för kommunorganisationerna att skapa en engagerande försöksinriktad kultur. Klarar din organisation av det här?

KT:s HR-nätverk arrangerade 12.6.2018 ett seminarium om förändringar i arbetet, Jari Hakanen var en av föredragshållarna. Läs nyheten om seminariet på våra webbsidor. >