LÄKTA

Enligt 4 § 3 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare kan en person anställas utan ansökningsförfarande när det är fråga om

• anställning av vikarie eller anställning för viss tid i ett vakant tjänsteförhållande
• anställning i ett annat tjänsteförhållande av en tjänsteinnehavare som sagts upp av ekonomiska orsaker eller produktionsorsaker
• erbjudande av tjänsteförhållande för en deltidsanställd tjänsteinnehavare
• förflyttning av en tjänsteinnehavare till ett annat tjänsteförhållande
• anställning i tjänsteförhållande av en person som är anställd hos en annan arbetsgivare i samband med överföring av verksamhet med stöd av lag eller avtal eller någon annan jämförbar grund som fastställs i en instruktion.

Utan ett offentligt ansökningsförfarande kan inte ens ett långvarigt, tidsbegränsat tjänsteförhållande utgöra grund för anställning i ett tjänsteförhållande som gäller tillsvidare. Om det i kommunens förvaltningsstadga (instruktion) finns ett omnämnande om att undantag från kravet på offentlig ansökan kan göras då en visstidsanställning varat minst en given tid, kan detta inte tillämpas. Sådana bestämmelser i förvaltningsstadgan kan vara kvarlevor från en gammal tjänstestadga och de har genom beslut av Högsta förvaltningsdomstolen konstaterats vara lagstridiga. Dylika eventuella bestämmelser bör strykas (se HFD 2009:93).

En bestämmelse i förvaltningsstadgan kan möjliggöra antagning till en tjänst utan offentligt ansökningsförfarande, men situationen ska vara jämförbar med de situationer som avses i 4 § 3 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare, dvs. situationen är exceptionell.

I fråga om tjänsteförhållanden är ett tidsbegränsat tjänsteförhållande och ett tjänsteförhållande som gäller tillsvidare ”separata”. Även om kommunen anser att det inte har funnits någon i lag avsedd grund för ett tidsbegränsat tjänsteförhållande, kan man inte med hänvisning till att en person utan grund anställts för viss tid flera gånger i följd bortse från utnämningsgrunderna i 125 § i grundlagen. Till tjänsten ska väljas en sökande som är meriterad på basis av utnämningsgrunderna i grundlagen, dvs. skicklighet, förmåga och beprövad medborgerlig dygd.

Den anställande myndigheten har dock rätt omfattande prövningsrätt och i ansökningsannonsen kan man precisera behörighetsvillkoren och andra meriter som krävs av den som väljs. Myndigheten har befogenhet att besluta vilken av sökandena som är mest meriterad och i övrigt lämpligast för tjänsten. Befogenheten inbegriper också skyldighet att motivera beslutet, dvs. besluten ska alltid kunna motiveras i förhållande till utnämningsgrunderna. Valet ska basera sig på en jämförelse av sökandenas meriter, men jämförelsen är inte formbunden, dvs. det finns inga bestämmelser om hur den ska göras.

Enligt 5 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare kan man endast anställa en person som skriftligen har ansökt om tjänsten inom utsatt tid och då uppfyller behörighetsvillkoren för tjänsten.

Enligt 108 § i kommunallagen ska kommunala tillkännagivanden göras kända genom att de offentliggörs i kommunens allmänna datanät samt vid behov på något annat sätt som kommunen har fattat beslut om. Enligt 4 § 1 mom. i lagen om kommunala tjänsteinnehavare är ansökningstiden minst 14 kalenderdagar från det att ett tillkännagivande har offentliggjorts.

Svaret publicerades 1.2.2012 i anknytning till tillsättningar av tjänster i UKTA-avtalet och har uppdaterats 7.2.6.2021 så att det också är tillämpligt inom andra avtalsområden.

I 6 § i lagen om kommunala tjänsteinnehavare finns bestämmelser om behörighetsvillkor. Om det inte finns sökande som uppfyller behörighetsvillkoren, kan tjänsten inte tillsättas permanent, dvs. tillsvidare. Den som valts till ett tjänsteförhållande som gäller tillsvidare ska enligt nämnda bestämmelser ha särskilt föreskriven eller av kommunen bestämd särskild behörighet.

Tjänsten kan besättas för viss tid oberoende av de särskilda behörighetsvillkoren, om detta föreskrivs särskilt eller kommunen av särskilda skäl beslutar något annat i ett enskilt fall.

Brist på behörighet utgör en grund för visstidsanställning. Anställning i tjänsteförhållande utan den behörighet som krävs ska alltid vara motiverad och en visstidsanställning på denna grund ska inte användas längre än vad som är nödvändigt.

Svaret publicerades 1.2.2012 i anknytning till UKTA-avtalet och har uppdaterats 7.2.6.2021 så att svaret också är tillämpligt på andra avtal.

Läkaravtalet (LÄKTA) kap. III § 2 mom. 5 innehåller en bestämmelse om förläggningen av den ordinarie arbetstiden under avtalsperioden 1.4.2020–28.2.2022. Enligt bestämmelsen beslutar arbetsgivaren om en ändamålsenlig förläggning av den ordinarie arbetstiden till vardagar från måndag till torsdag kl. 7.30–20.00 och fredag kl. 7.30–18.00 enligt vad tillgången på tjänsterna, ett bättre utnyttjande av resurserna o.d. kräver.

Om ett arbetsskift inom den ordinarie arbetstiden för en läkare eller tandläkare infaller måndag–torsdag kl. 17.00–20.00 eller fredag kl. 17.00–18.00 betalas ersättning för utvidgad verksamhet i enlighet med LÄKTA kap. II § 7.

Utgångspunkten för arbetstidsarrangemangen är att de planeras att motsvara det aktuella servicebehovet i verksamheten. Arbetstidsarrangemangen är en del av kärnan i arbetsgivarens arbetsledningsrätt när det gäller att ordna verksamheten.

Arbetsgivaren kan dock godkänna eller komma överens om individuella arbetstidsarrangemang i enlighet med läkarens eller tandläkarens egna arbetstidsönskemål, till exempel en komprimerad arbetstid. Det typiska för sådana arrangemang är att arbetstidsarrangemanget inte skulle finnas, om inte läkaren eller tandläkaren bad om det i individuella fall. I så fall är det oftast inte längre fråga om att ersättning för utvidgad verksamhet ska betalas för förläggningen av arbetstiden.

Om arbetsgivaren tar i bruk den utvidgade förläggningen av den ordinarie arbetstiden under avtalsperioden, blir läget sannolikt sådant att även läkare som omfattas av de här individuella arbetstidsarrangemangen ska betalas ersättning för utvidgad verksamhet. I varje fall ska arbetsgivaren i så fall bedöma de individuella arrangemangen och betalningen av ersättning för utvidgad verksamhet också ur det här perspektivet.

Frågan om när det inte finns förutsättningar för att betala ersättning för utvidgad verksamhet baserar sig i sista hand alltid på prövning från fall till fall. Arbetstidsarrangemang får inte planeras för att kringgå betalningen av ersättning.

Under ett jourskift kan jourformen ändras från arbetsplatsjour till fri jour och tvärtom. Det här kombinerade jourskiftet betraktas då som ett enda jourtillfälle.

Det kan finnas olika alternativa lösningar. Det viktiga är att arbetsgivaren på förhand för sådana situationer har planerat lösningsmodeller som fungerar på arbetsplatsen i fråga.

Man bör på förhand planera bland annat:

• hur man ska gå till väga i sådana situationer
• vilka ersättningar som eventuellt betalas till den vikarierande läkaren
• vilka konsekvenser vikariearrangemanget kan ha på den övriga mottagningsverksamheten.

Tillvägagångssätten måste gås igenom på arbetsplatsen med förtroendemannen och alla som deltar i verksamheten bör känna till dem.

Om till exempel en annan läkare i arbetsgivarens tjänst fungerar som vikare och tar hand om den insjuknade läkarens skift utöver sina egna arbetsskift, uppkommer sannolikt mertidsarbete eller övertidsarbete under ifrågavarande vecka eller period. I sådana fall måste man beakta att mertids- och övertidsarbete kräver samtycke av tjänsteinnehavaren. Om man tillämpar en arbetsperiod, kan det hända att mertids- och övertidsarbetet upptäcks först i slutet av perioden.

Ett annat alternativ är att man ändrar arbetsskiftsförteckningen inom gränserna för den ordinarie arbetstiden, varvid det inte uppkommer mertids- eller övertidsarbete. Enligt läkaravtalet krävs det en grundad anledning för ändringar i arbetsskiftsförteckningen. Sådana anledningar är bland annat verksamhetsbetingade skäl, till exempel patienternas antal, kategori och vårdbehov eller oförutsedd frånvaro bland personalen. Då man ändrar arbetsskiftsförteckningen, bör man på förhand ha tänkt på vilka konsekvenser det har för bland annat ersättningarna.

Till den insjuknade läkaren eller tandläkaren betalas den ordinarie lönen för sjukledigheten, inklusive ersättningen för utvidgad verksamhet.

I bilaga 2 till läkaravtalet finns en bestämmelse om förhöjda åtgärdsarvoden när mängden kliniskt arbete överstiger 30 timmar per vecka. I det nya avtalet ska granskningen göras per vecka. Tidigare var det också möjligt att göra granskningen enligt ett genomsnittligt timantal.

Den gräns på 30 timmar för kliniskt arbete som anges i tabellen över åtgärdsarvoden i bilaga 2 gäller endast utbetalning av åtgärdsarvoden och storleken på dem. Om en tandläkares kliniska arbete överstiger 30 timmar per vecka, betalas för de överstigande timmarna en höjning av åtgärdsarvodena enligt tabellen. Bestämmelsen kräver inte att det ska planeras 30 timmar kliniskt arbete per vecka för tandläkare. Förhöjningen av åtgärdsarvodena betalas när det på förhand har planerats över 30 timmar kliniskt arbete i veckan samt när 30 timmar kliniskt arbete oväntat överskrids.

Grundlönen för praktiserande veterinärer anses, utöver tjänsteveterinärernas åligganden enligt veterinärvårdslagen, innefatta i genomsnitt 3 timmar i veckan av övervaknings- och inspektionsuppgifter inom miljö- och hälsoskyddet och andra myndighetsuppgifter som arbetsgivaren ålagt (punkt 5.1 i tillämpningsanvisningen för § 1 i bilaga 5).

När dessa uppgifter inkluderas i tjänsteuppgifterna för en praktiserande veterinär måste uppgifternas tidsmässiga andel (genomsnittligt antal timmar per vecka) utredas. Om den tid som används för sådana uppgifter i snitt överstiger 3 timmar, bestäms den praktiserande veterinärens uppgiftsrelaterade lön på nytt i enlighet med bilaga 5 § 1 punkt 2.

Den uppgiftsrelaterade lönen bestäms med andra ord som för en praktiserande veterinär som tjänstgör som chef för hälsoövervakningen eller som ansvarig veterinär. Den uppgiftsrelaterade lönen bestäms i två delar genom att man räknar ut övervaknings- och inspektionsuppgifternas proportionella andel av grundlönen för uppgifter inom miljö- och hälsoskydd m.m. enligt § 1 punkt 2 och praktikuppgifternas proportionella andel av grundlönen för uppgifter vid praktik enligt samma punkt. Dessa två lönedelar räknas sedan ihop (se punkt 4 i tillämpningsanvisningen för § 1 i bilaga 5).

Svaret har publicerats 20.3.2017 och reviderats 6.8.2021.

I tillämpningsanvisningen till LÄKTA kap. III § 9 mom. 1 finns en bestämmelse om det maximala antalet jourskift och timmar i arbetsplatsjour samt det maximala antalet jourtillfällen i fri jour, om jouren enbart består av fri jour.

En läkare får inte utan samtycke åläggas att ha mer jour än vad som anges i detta moment. Arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren kan avtala annorlunda i frågan.

I tillämpningsanvisningen för LÄKTA kap. III § 15 mom. 1 redogörs för vad som borde framgå av en arbetsskiftsförteckning. Enligt tillämpningsanvisningen ska det i arbetsskiftsförteckningen anges när den dagliga arbetstiden börjar och slutar samt tillräckligt specificerat hur arbetstiden ska användas för de uppgifter som ålagts tjänsteinnehavaren. I arbetsskiftsförteckningen antecknas, utöver den ordinarie arbetstiden, även jour som beordrats tjänsteinnehavaren (när jouren börjar och slutar och vilken jourform det är fråga om) och kliniskt mertidsarbete, för att man ska kunna följa bl.a. när den maximala arbetstiden uppnås och bundenheten till arbetet.

Det som nämns i tillämpningsanvisningen ska antecknas i en och samma handling för att man ska få en överblick över tjänsteinnehavarens arbetstid och indirekt också över vilotiden.

Det är skäl för arbetsgivaren att fästa vikt vid att arbetsbelastningen fördelar sig jämnt under uppföljningsperioden samt att arrangemangen med arbete och jour inte leder till att arbetstiden ”har förbrukats” redan innan uppföljningsperioden löper ut.

Arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren kan komma överens om en överskridning av den maximala arbetstiden endast till den del det är fråga om timmar som inte utgör arbetad tid. Sjukledigheter får inte påverka beräkningen av den maximala arbetstiden så att ett större antal arbetstimmar kan beordras på grund av en sjukledighet.

Arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren kan endast komma överens om att den maximala arbetstiden överskrids för de timmar av arbetsplatsjour som inte utgör arbetad tid. I den maximala arbetstiden, som är 48 veckor x 48 timmar, inräknas alla timmar som använts för arbetet samt den tid som arbetstagare stått till förfogande för arbetsgivaren på arbetsplatsen.

Den övre gränsen för antalet arbetstimmar kan överskridas endast för de timmar av arbetsplatsjour som inte utgör arbetad tid, om det avtalats skriftligt mellan arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren för högst ett år. I avtalet kan skrivas in villkor om till exempel en övre gräns för överskridningen av timmar.

I LÄKTA 2018–2019 ingick en bestämmelse om att tjänsteinnehavaren inte har rätt till ersättning för utebliven ledighet i fall där arbetsgivaren har möjlighet att ordna veckovilan, men tjänsteinnehavaren på eget initiativ ber om arbetsarrangemang som innebär att veckovilan inte uppfylls.

Denna bestämmelse saknas i LÄKTA 2020–2021. Utebliven veckovila ska alltså ersättas också i sådana här fall. Detsamma gäller fall där arbetsgivaren tillåter att läkarna sinsemellan ändrar arbetsskift och/eller jourskift och ändringarna leder till att veckovilan uteblir. Av denna anledning bör arbetsgivaren inte tillåta sådana arrangemang.

Dygnsvilan kan inte förkortas med samtycke av tjänsteinnehavaren.

I LÄKTA kap. III § 5 mom. 2 föreskrivs om under vilka förutsättningar dygnsvilan på 11 timmar i undantagsfall kan förkortas.

Ett jourskift inom arbetsplatsjour kan fortsättningsvis vara 24 timmar långt, bara tjänsteinnehavaren i enlighet med LÄKTA kap. III § 5 mom. 2 punkt a får en oavbruten vila på minst 3 timmar mellan kl. 23 och 8, vilken räknas in i arbetstiden.

Efter det arbetsskift som är förlagt till måndag kl. 8.00–12.00 har läkaren getts 11 timmar i dygnsvila så som anges i LÄKTA kap. III § 5 mom. 1.

Då läkaren har jour från kl. 23.00, har dygnsvilan inte förkortats. Det betyder att man inte behöver ge en sådan oavbruten vila på minst tre timmar som avses i LÄKTA kap. III § 5 mom. 2 punkt a, trots att jouren är förlagd till efter kl. 23.00.