Nyhet

På vilket sätt kunde det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet utvecklas?

Social- och hälsovårdsministeriet har utrett på vilket sätt Finland kunde övergå till allmänt utkomstskydd. Utredningen presenterar tre alternativ till det nuvarande systemet.

Jäinen meri, laituri ja pelasturengas

Såväl OECD:s landsrapport om Finland som det pågående försöket med basinkomst lyfter fram frågan om hur det inkomstrelaterade utkomstskyddet kunde utvecklas så att det blir mer heltäckande.

Utredaren, pol.dr Mauri Kotamäki gav sin rapport till Social- och hälsovårdsministeriet 30.11.2018. Kotamäki beskriver i sin utredning arbetslöshetsskyddet idag och alternativ för hur det kunde ändras. I utredningen har också de olika alternativens ekonomiska effekter bedömts ur såväl den offentliga ekonomins som individernas synvinkel.

Det nuvarande systemet är uppbyggt kring arbetslöshetskassorna

I det nuvarande systemet har endast medlemmar i arbetslöshetskassorna rätt till inkomstrelaterade arbetslöshetsförmåner samtidigt som alla löntagare finansierar systemet med sina arbetslöshetsförsäkringsavgifter.

Detta innebär att löntagare som inte hör till en arbetslöshetskassa stöder dem som hör till kassan. Dessutom ökar det allmänna bidraget till dem som hör till arbetslöshetskassorna av att dess medlemmar får göra avdrag för medlemsavgiften i inkomstbeskattningen.

Varje år blir mer än 70 000 sådana personer arbetslösa som uppfyller villkoren för inkomstrelaterat utkomstskydd för arbetslösa men som inte får det på grund av att de inte är medlemmar i en arbetslöshetskassa.

Detta är ett problem med tanke på likabehandlingen.

I utredningen presenteras tre alternativ vars verkliga kostnader är svåra att bedöma

Mauri Kotamäki presenterar tre sätt att ändra det inkomstrelaterade utkomstskyddet för arbetslösa:

  1. att grunddagpenningen blir inkomstrelaterad
  2. att medlemskap i arbetslöshetskassa blir obligatoriskt
  3. att administrationen och verkställandet av utkomstskyddet för arbetslösa överförs till FPA

Dessa förslag förbättrar likställdheten mellan löntagarna och förenklar systemet. Samtidigt är de verkliga kostnaderna för de olika alternativen svåra att förutsäga och de innehåller element som ökar kostnaderna.

I det första alternativet skulle grunddagpenningen bli en inkomstrelaterad arbetslöshetsförmån. Det decentraliserade arbetslöshetskassasystemet skulle förbli oförändrat och FPA skulle administrera den nya inkomstrelaterade förmånen. Strukturen i systemet skulle alltså inte ändras nämnvärt.

I det andra alternativet skulle medlemskap i en arbetslöshetskassa vara obligatoriskt på samma sätt som till exempel trafikförsäkringen eller företagarnas pensionsförsäkring. I rapporten föreslås att det nuvarande antalet kassor skulle minska till exempelvis fem.

I det tredje alternativet skulle administrationen och verkställandet av utkomstskyddet för arbetslösa överföras från de nuvarande 26 arbetslöshetskassorna till FPA. Detta skulle minska de nuvarande överlappningarna i administrationen och möjligen också kostnaderna.

Det lönar sig att beakta rapporten i beredningen av totalrevideringen av den sociala tryggheten.

Mer på webben