Språkkraven inom social- och hälsovårdssektorn får inte skärpas genom reglering

Det allt större bristen på arbetskraft inom social- och hälsovårdssektorn hotar förvärras ytterligare om regleringen av språkkraven inom social- och hälsovårdssektorn skärps.

Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) meddelade förra veckan (23.3) att man utreder möjligheten att höja språkkraven för social- och hälsovårdspersonal från nuvarande B1-nivå till minst B2-nivå.

Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT varnar för att skärpta språkkrav försämrar tillgången till social- och hälsovårdspersonal i en situation där en tredjedel av personalen inom sektorn går i pension inom tio år. Enligt uppskattning kommer det att behövas 20 000 nya närvårdare och sjukskötare redan inom fem år.

KT betonar att Finland kommer att behöva mer arbets- och utbildningsrelaterad invandring.

– En skärpning av de allmänna språkkraven skulle avsevärt försvåra kvalificeringen och sysselsättningen av personer med internationell kompetens i Finland. Dessutom skulle skärpta krav kunna försvåra ställningen för dem som redan arbetar inom sektorn, säger Anna Kukka, förhandlingsdirektör vid KT.

Social- och hälsovårdssektorn behöver en egen språkutbildningsmodell

KT påpekar att det nuvarande allmänna språkexamenstestet (YKI-testet) inte ensamt ger en tillförlitlig bild av en persons yrkesinriktade språkkunskaper. Dessutom finns det redan nu problem med tillgången till YKI-test, vilket fördröjer behörighetsförfarandet.

– Språkkraven får inte skärpas förrän social- och hälsovårdssektorn får en egen examen som mäter yrkesinriktade språkkunskaper, säger Kukka.

I stället för att skärpa de allmänna kraven uppmanar KT att man snabbt bygger upp den yrkesinriktade språkutbildningsmodell för social- och hälsovårdssektorn som SHM föreslagit. En nationell modell skulle ge skolorna och arbetsgivarna verktyg för att utveckla och bedöma de yrkesinriktade språkkunskaperna.

– Att stödja språkkunskaper kan inte ligga på enskilda arbetsgivares ansvar i en situation där kommun- och välfärdssektorn kraftigt balanserar sin ekonomi, säger Anna Kukka.

Yrkesinriktade språkkunskaper utvecklas bäst i arbetet

Det är viktigt att utveckla social- och hälsovårdspersonalens språkkunskaper, eftersom de utgör en del av patient- och klientsäkerheten. Bristfälliga språkkunskaper i finska eller svenska är ett av de största hindren för rekrytering inom sektorn.

– Yrkesinriktade språkkunskaper utvecklas bäst i arbetslivet. Vi behöver lösningar som gör det möjligt att arbeta och lära sig de inhemska språken samtidigt, säger Assi Puistolahti, sakkunnig i arbetskraftspolitik och internationell rekrytering vid KT.

KT föreslår att en yrkesutbildad person inom social- och hälsovården som skaffar sig behörighet och studerar språket först kan arbeta med begränsat tillstånd och övergå till mer krävande uppgifter när språkkunskaperna utvecklas.

– Språkkraven ska anpassas till de olika arbetsuppgifterna. Arbetsgivarna har bäst insikt i hurdana språkkunskaper som krävs för olika uppgifter, säger Puistolahti.

Arbetsgivarna stöder redan nu utvecklingen av arbetstagarnas språkkunskaper genom exempelvis praktik, mentorskap och språkutbildning på arbetsplatsen. Dessutom kan ny teknik och artificiell intelligens, som till exempel taligenkänning, användas i patientarbetet och som stöd för dokumentationen. Tekniken utvecklas snabbt, så man bör inte ställa för höga krav på språkkunskaper.