AI kompletterar, men ersätter inte den offentliga sektorns arbete

Finansministeriets kanslichef sade i media att han känner oro, eftersom han förutser att AI i betydande omfattning kommer att ersätta mänskligt arbete inom den offentliga sektorn. Ny teknik kan antingen skrämma medborgarna eller lyfta fram möjligheterna att förbättra deras liv.  

AI förutspås förändra arbetslivet i grunden. Många använder redan nu AI i sitt arbete, och förmodligen ännu fler i framtiden. Ju längre in i framtiden tankeleken går, desto suddigare blir bilden i kristallkulan.

Finansministeriets kanslichef Juha Majanen presenterade dock i en intervju i Helsingin Sanomat (26.6.2026) visioner om användningen av AI inom den offentliga sektorn som behöver granskas närmare. Majanen framhöll bland annat att AI skulle kunna öka produktiviteten inom den offentliga sektorn med 20 procent inom några år, vilket skulle minska personalvolymen betydligt inom sektorn. En så stor och snabb förändring låter orealistisk och skulle verkligen inte vara enkel eller okomplicerad.

Arbetsuppgifterna och sättet att arbeta kommer med säkerhet att förändras redan inom den närmaste framtiden, och på längre sikt ännu mer. Men kan man utifrån detta direkt bedöma att arbetet inom den offentliga sektorn kommer att minska? Frågan kan begrundas utifrån hur uppgifterna för anställda i kommunerna och välfärdsområdena ser ut.

I vilka uppgifter och hur mycket arbetstid sparas?

Vilken inverkan AI har på arbetstillfällen beror naturligtvis på vilka arbetsuppgifter AI kan utföra. Konsekvenserna ser olika ut i rutinuppgifter, expertuppgifter och uppgifter som bygger på mänskliga möten. Hittills har konsekvenserna varit störst i rutinuppgifter som kan automatiseras med AI. Väldigt få arbetsuppgifter består helt av rutinuppgifter som kan automatiseras.

Det går mycket snabbt att söka, behandla, bearbeta och utnyttja information via AI. I expertarbete är tiden den största begränsningen för hur bred och djup expertis man hinner skaffa sig under sin karriär och i vilka sammanhang den kan utnyttjas. Med hjälp av AI kan man producera enorma mängder material, men värdet på det som produceras beror på kvaliteten på källmaterialet och tanken bakom.

Processerna inom den offentliga sektorn är ofta komplicerade och sektorsövergripande. Därför återstår fortfarande mycket arbete med att harmonisera data och åtgärda brister. Att styra AI och tolka det som produceras understryker ytterligare betydelsen av djup kompetens och expertis.  

I kommunernas och välfärdsområdenas arbetsuppgifter betonas mötet med människor. Den överlägset största delen av de anställda inom kommuner och välfärdsområden arbetar med mänskliga kontakter: de är till exempel lärare, sjukskötare, närvårdare, barnskötare, läkare, socialarbetare och psykologer. De uppgår till hundratusentals. Kärnan i dessa arbetsuppgifter är mänskliga möten. AI kan säkert utnyttjas i stor utsträckning i registreringsuppgifter, planering och brainstorming.

Teknik kan också användas till exempel inom vården där man redan nu använder smarta sängar och golv. I framtiden kan robotarmar hjälpa vårdpersonal att till exempel flytta patienter.
Största delen av arbetsuppgifterna inom den offentliga sektorn utgörs inte av pappersarbete, utan av mänskliga möten som medför hälsa, trygghet, bildning och fostran. Mänskliga möten kan inte ersättas så lätt med maskiner.

AI skapar också nya arbetsuppgifter och servicebehov

När man talar om AI glömmer man ofta möjligheterna till nya arbetsuppgifter och högre kvalitetskrav. Det vore en aldrig tidigare skådad situation i den ekonomiska historien om ny och omvälvande teknik inte också skapade en betydande mängd ny verksamhet. Då bilen ersatte hästen körde man inte längre omkring längs byvägarna på samma sätt som man tidigare gjorde med häst. I stället möjliggjorde den nya tekniken snabbare transporter och längre sträckor än tidigare.

Samma gäller AI. Om AI-agenterna effektiviserar verksamheten och till exempel gallrar fram vilka medborgare som omfattas av olika tjänster så minskar det inte, utan ökar behovet av tjänster. Då uppstår ett servicebehov som tidigare gått obemärkt förbi. Det har funnits utmaningar i tillgången till vård och långa väntetider inom den offentliga sektorns tjänster i Finland.  

Om AI lär sig att styra till exempel serviceprocesserna inom hälso- och sjukvården borde det leda till mer, inte mindre, effektiv och rättidig vård. Då nöjer sig medborgarna inte längre med tidigare vårdnivå, utan vill ta del av de nya möjligheter som tekniken erbjuder. Om en ny operationsmetod kan ge ett smärtfritt liv är det få som låter bli att behandla sina besvär bara för att det tidigare inte varit möjligt.
Ökade kvalitetskrav inom hälso- och sjukvården har alltid lett till att efterfrågan på och utbudet av tjänster har ökat. AI påskyndar säkert den här utvecklingen.

Idag krävs i hög grad mänsklig helhetsbedömning, öppenhet och rättssäkerhet i arbetet inom den offentliga sektorn. Artificiell intelligens som kan fatta autonoma, dvs. självständiga beslut ligger fortfarande långt borta, och införandet av sådan teknik skulle kräva en omdefiniering av rättsstaten. Tillsvidare har AI varit ett hjälpverktyg och yrkespersonerna fattar och bär ansvar för besluten. Medborgarnas förtroende för offentliga tjänster och aktörer hänger på att rättssäkerheten är i skick och att beslutsfattandet är transparent.

Ekonomihistoriska förändringar skapar alltid också nya yrkesgrupper. Ny teknik skapar nya behov till exempel för yrkespersoner som utvecklar och övervakar tekniken. Behöver vi till exempel fler dataexperter som vet vilka data AI bygger på? Behöver vi mekanismdesigner som ser till att AI-beslutsfattandet är etiskt? Vem övervakar algoritmerna? Behöver medborgarna, utöver egenvårdare och egenläkare, också en egen AI-agent, som fungerar som stödperson?  

Hur påverkar den ökade produktiviteten lönerna?

I Majanens vision verkade kopplingen mellan löner och produktivitet vara svag eller till och med bruten. På basis av intervjun antar Majanen att den ökade produktiviteten direkt sparar lönekostnader. På så sätt skulle den ökade produktiviteten inte alls kanaliseras till de anställda som genererade den, utan stanna i den offentliga sektorn som kostnadsbesparingar och i den privata sektorn sannolikt tillfalla ägarna.

En sådan utveckling skulle väsentligt förändra den samhälleliga inkomstfördelningen och strukturerna. En berättigad fråga är vem som ska köpa de produkter och tjänster som produceras av AI och robotar, och med vilka pengar, om löneinkomster inte uppstår i samma utsträckning som tidigare.

Den ökade produktiviteten till följd av AI fördelas knappast jämnt mellan olika arbetsuppgifter. I vissa arbetsuppgifter ökar produktiviteten tack vare AI, och lönerna kan stiga. På motsvarande sätt borde lönenivån i dessa arbetsuppgifter sjunka om AI ersätter vissa uppgifter. Ny teknik ökar i allmänhet löneskillnaderna.

I slutändan beror frågan om löner på om AI leder till en ökning av nationalinkomsten och om vinsterna återförs till samhället efter det. Dessutom kräver införandet av ny teknik alltid investeringar, vilket ökar kostnaderna på kort sikt.

Ökar vi tron, rädslan eller tilliten?

Finansministeriets ledande tjänstemän har på senare tid bjudit medierna på en rad läckra visioner. Först berättar Finansministeriets budgetchef hur de superproduktiva idealmedborgarna springer till jobbet, håller sig friska och sedan osjälviskt på sin fritid tar hand om andra uppgifter som tidigare hörde till den offentliga sektorn. I denna vision fanns ett aldrig skådat behov av medborgarnas arbete.  

Nu i ljuset av den senaste intervjun kan arbetet inom den offentliga sektorn ersättas, delvis försvinna och lönebetalningsbehovet minska. Samtidigt konstateras flera gånger att framtiden på många sätt är skrämmande. En ansvarstagande tjänsteman kan också tjäna medborgarna genom att förbereda dem för sådant som känns skrämmande. Å andra sidan skulle det vara uppfriskande och välkommet om någon i ledande ställning ansåg att ny teknik erbjuder möjligheter till en bättre framtid.

Produktivitet är drivkraften bakom ekonomisk tillväxt och den yttersta orsaken till vår välfärd. Därför har man i många år önskat och efterfrågat tillväxt i produktiviteten. Om vi nu har hittat en teknik som avsevärt ökar produktiviteten, är det inte just det som vi efterfrågat? Bör fokus snarare flyttas till vad som kan uppnås med AI för att förbättra medborgarnas livskvalitet? KT har uttryckligen sett att AI och det digitala språnget möjliggör mer kvalitativa och mer tillgängliga offentliga tjänster för medborgarna.

Jag föreslår att vi låter medborgarna och arbetsgemenskaperna själva fundera över vilket stöd och vilken kompetens de behöver för att kunna utnyttja teknikens möjligheter och öka produktiviteten. Finansministeriets kärnkompetens torde vara att fundera på hur till exempel beskattningen bäst beaktar de föränderliga produktionsstrukturerna i ekonomin. Vårt gemensamma mål är att stödja medborgarnas förtroende för samhällets institutioner och strukturer. Särskilt unga behöver en välgrundad tro på en trygg framtid.