Pensionsavgiften inom kommun- och välfärdssektorn kan sänkas för att balansera den offentliga ekonomin

Pensionsskyddscentralen publicerade på måndagen sin nya långsiktiga beräkning. Beräkningen innehåller en viktig nyhet för kommun- och välfärdssektorn.

Pensionsskyddscentralens färska långsiktiga beräkning (PTS) visar att det finns utrymme för en rejäl och snabb sänkning av pensionsavgiftsnivån inom kommun- och välfärdssektorn. Enligt den nya beräkningen är en hållbar avgiftsnivå (en så kallad standardavgift) cirka 23 procent av lönesumman inom sektorn. Den nuvarande avgiftsnivån är över tre procentenheter högre än detta (26,6 procent år 2026).

Den högre pensionsavgiften för Kevas medlemssamfund beror på både historiska faktorer och personalstrukturen. Tidigare hade den offentliga sektorn lägre pensionsålder och högre pensionstillväxt än den privata sektorn. En bidragande faktor är också personalstrukturen, då pensionsutgifterna i förhållande till lönesumman ökar till följd av högre antal kvinnor och ökad förväntad livslängd i den offentliga sektorn än i den privata sektorn. 

Pensionsavgiften för kommun- och välfärdssektorn består av en lönebaserad avgift som motsvarar arbetspensionssystemet för den privata sektorn (ArPL) och som för närvarande är 24,4 procent plus en utjämningsavgift för kommun- och välfärdssektorn. På grund av utjämningsavgiften måste arbetsgivare inom kommun- och välfärdssektorn betala högre pensionsavgifter än privata arbetsgivare. Det är fråga om stora belopp: Kommun- och välfärdssektorns lönesumma är cirka 25 miljarder euro per år. Enbart utjämningsavgiften som tas ut av arbetsgivarna inom lokalförvaltningen uppgår 2026 till cirka 553 miljoner euro.

Kommun- och välfärdsområdesarbetsgivarna KT har varit med i Kevas förvaltning och bidragit till att avgiftsnivån gradvis har kunnat sänkas under de senaste åren. Trots detta finns det fortfarande en betydande post i systemet i form av en utjämningsavgift som nu kan sänkas på hållbara grunder.

Det positiva resultatet förklaras av förbättrad avkastning på placeringar och befolkningsprognosen

I Pensionsskyddscentralens nya långsiktiga beräkning bedöms pensionssystemets finansieringsbalans vara bättre än tidigare. Detta beror på bakgrundsvariablerna, dvs. parametrarna, som avser en höjning av antagandet om en real avkastning på pensionsfonder och en ökning av nettoinvandringen. 

• Pensionsskyddscentralen har höjt antagandena om den reala avkastningen på pensionsmedel både på medellång och lång sikt. I den nya beräkningen är avkastningsantagandet på medellång sikt 3,18 procent (för 2026–2035) och 3,75 procent på lång sikt (från och med 2036), medan motsvarande siffror i rapporten från 2022 var 2,5 och 3,5 procent. Förändringen beror framför allt på den högre risknivå som pensionsreformen möjliggör. Dessutom ändrades sättet att fastställa det använda avkastningsantagandet.
   
• Befolkningsprognosen. Nettoinvandringen höjdes till 24 000 personer per år, från tidigare 15 000 personer per år. I beräkningen beaktade Pensionsskyddscentralen att sysselsättningen bland invandrade skiljer sig från den övriga befolkningen. Dessutom började Pensionsskyddscentralen använda sin egen befolkningsprognos i stället för Statistikcentralens prognos. I den nya långsiktiga beräkningen beaktades även skillnaderna i dödlighet mellan de olika pensionssystemen mer exakt än tidigare.

PTS-beräkningen beaktar samtidigt även faktorer som försvagar finansieringen. Dessa faktorer är bland annat

• låg nativitet: den totala fertiliteten sjönk från 1,45 till 1,30.  
• åldrande befolkning: pensionsutgifterna ökar samtidigt som antalet personer i arbetsför ålder minskar, vilket ökar trycket på finansieringen av pensionsavgifterna på lång sikt.  
• ekonomisk osäkerhet: Pensionsskyddscentralens långsiktiga beräkningar strävar efter att analysera den ekonomiska osäkerheten bland annat genom olika känslighetsanalyser.

Pensionsskyddscentralen förväntar sig samma avkastning för alla pensionsanstalter

Den senaste pensionsreformen möjliggör en mer produktiv placeringsverksamhet och detta syns också i PTS-beräkningarna i form av avsevärt förbättrade avkastningsförväntningar. Den offentliga sektorns pensionsförsäkringsbolag Keva är en föregångare i detta avseende, eftersom dess styrelse beslutade att höja risknivån redan före pensionsreformen. Generellt sett ökar en höjd risknivå avkastningen, men medför också större fluktuationer i den. En ökad risknivå innebär att aktiernas värde i placeringarna ökar betydligt, vilket medför större upp- och nedgångar.

Historiskt sett har risknivåerna för Keva och ArPL-pensionsanstalterna inom den privata sektorn legat på ungefär samma nivå. Det finns ingen anledning att tro att utvecklingen kommer att förändras i framtiden. Pensionsskyddscentralen har i själva verket antagit detta och använder därför samma avkastningsantagande för alla pensionsanstalter.

Pensionsskyddscentralens beräknade standardavgift sjönk betydligt

I Pensionsskyddscentralens beräkningar avser standardavgiften den avgiftsnivå som på lång sikt räcker för att finansiera pensionsutgifterna utan att systemets finansiella balans försämras. Sammantaget sjönk standardavgiften med cirka tre procentenheter. Standardavgiften inom kommun- och välfärdssektorn sjönk till 23,0 procent (tidigare 26,2 procent). Standardavgiften för ArPL-systemet sjönk till 22,7 procent (tidigare 25,3 procent). I praktiken innebär beräkningarna att det i framtiden finns utrymme för att sänka pensionsavgiftsnivån även när det gäller ArPL-avgiften. Detta skulle samtidigt sänka Kevas lönebaserade avgift.  

ArPL-avgiftsnivån har fastställts fram till år 2030, vilket parterna kom överens om som en del av pensionsuppgörelsen. Målet med detta är en jämn och ändamålsenlig utveckling av avgifterna samt att trygga förmånerna och finansieringen av dem även på lång sikt. I detta sammanhang kom parterna överens om att förhålla sig återhållsamt till ändringar av ArPL-avgiftsnivån i situationer där oförutsedda tillfälliga förändringar stärker eller försvagar pensionssystemets finansiella hållbarhet. Positiva chocker tillåts stärka arbetspensionssystemets finansiella hållbarhet så att systemet även klarar av negativa chocker. 

Det är ändå bra att komma ihåg att PTS-beräkningen, precis som namnet antyder, är en beräkning. Vi vet med säkerhet att framtiden blir annorlunda än vad PTS visar. I verkligheten avviker upp- och nedgångarna från grundantagandet. Trots detta är beräkningsresultaten exceptionellt starka framför allt när det gäller den gradvisa sänkningen av utjämningsavgiften.

Pensionsavgifterna skulle kunna sänkas avsevärt

Pensionsskyddscentralens nya långsiktiga beräkning ger ett tydligt budskap: pensionsavgifterna inom kommun- och välfärdssektorn kan sänkas avsevärt utan att systemets hållbarhet äventyras. En sänkning av utjämningsavgiften med en halv procent minskar till exempel avgiftsbördan för arbetsgivarna inom kommun- och välfärdssektorn med cirka hundra miljoner euro per år.

Den nuvarande utjämningsavgiften påverkar den offentliga sektorns finansiella ställning och höjer arbetskostnaderna i förhållande till den privata sektorn.

Dessutom visar PTS-beräkningarna att det inte behövs någon ny pensionsreform för att sänka avgifterna. De högre avkastningarna på pensionsmedlen som pensionsreformen möjliggör och indexbromsen förefaller i nuläget vara tillräckliga långt in i framtiden.