En enhetlig nationell språkutbildningsmodell förbättrar tillgången till arbetskraft inom social- och hälsovårdssektorn

Personalbristen inom social- och hälsovården kommer att öka betydligt under de kommande åren. Internationell rekrytering är en lösning för att trygga tillgången till kompetent arbetskraft. I en undersökning som gjordes 2024 bedömde välfärdsområdena att uppskattningsvis 21 procent av arbetskraftsbehovet inom sektorn i framtiden borde täckas med rekryteringar från utlandet för att det ska finnas tillräckligt med arbetskraft.

Den vanligaste orsaken till att utländsk arbetskraft inte rekryteras är problem med språkkunskaperna, som fördröjer legitimeringsprocessen för yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården.  

Social- och hälsovårdsministeriet (SHM) publicerade i november 2025 en utredning om möjligheterna att ordna en enhetlig nationell språkutbildning för social- och hälsovårdssektorn.  

Syftet med utredningen var att få en helhetsbild av möjligheterna att införa enhetlig språkutbildning som en del av legitimeringsprocessen för de yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården som inte har finska eller svenska som modersmål. Avsikten var också att lägga fram förslag på hur språkutbildningen för olika yrkesgrupper kunde utvecklas för att ordna en enhetlig språkutbildning.  

En enhetlig språkutbildning av hög kvalitet behöver permanent finansiering

En enhetlig och nationell språkutbildningsmodell skulle förbättra tillgången till yrkesutbildad arbetskraft inom social- och hälsovården. För att stödja internationellt rekryterade yrkesutbildade personers inlärning av finska och svenska behövs en permanent modell. Det underlättar både den ömsesidiga integrationen och arbetet. En lyckad integration uppnås genom växelverkan där både den invandrade personen och det mottagande samhället anpassar sig, förändras och lär av varandra.

Språkinlärningen är effektivast när den stöds planmässigt under hela inlärningsprocessen. Till detta hör både pedagogisk handledning av en S2-lärare och praktiskt stöd på en arbetsplats som stöder flerspråkighet.

Språkinlärning är dock alltid också en individuell process som påverkas av den enskilda studerandens tidigare bakgrund, arbetsuppgifter och egen motivation för att utveckla sina språkkunskaper.

För att högklassig språkutbildning ska kunna ordnas under hela legitimeringsprocessen behövs tillräcklig finansiering. Enligt SHM:s utredning är kostnaderna för S2-undervisning cirka 2357 euro per person som legitimeras. Dessutom uppstår kostnader för språkstöd och handledning på arbetsplatserna.

Finansieringen av språkutbildningen bör på nationell nivå vara tryggad, långsiktig och förutsägbar, så att välfärdsområdena kan genomföra den språkutbildning som sker i arbetet på ett planmässigt och kvalitativt enhetligt sätt.

Studier i finska bör integreras i engelskspråkiga examensprogram

Ansvarsfull internationell rekrytering innebär att alla aktörer som deltar i rekryteringsprocessen tillsammans förbinder sig att säkerställa att de internationella arbetstagare som har rekryterats eller som har kommit till Finland för att studera får tillräckliga språkkunskaper.

Det skulle vara särskilt viktigt att de yrkesutbildade personer inom social- och hälsovårdssektorn som har utländsk bakgrund och som utexamineras från engelskspråkiga examensprogram i Finland har tillräckliga språkkunskaper enligt Valviras definition redan när de får arbete inom sektorn efter sina studier. Det innebär att de inhemska språken borde integreras starkare som en del av studierna.

När man skapar tydliga strukturer och gemensamma mål för språkinlärningen samt tryggar tillräckliga resurser, kan Finland locka och hålla kvar kompetent internationell arbetskraft och trygga tillgången till arbetskraft också i framtiden.

Ett nationellt språkutbildnings- och samordningsprojekt skulle samla god praxis

I SHM:s utredning föreslås dessutom att ett nationellt språkutbildnings- och samordningsprojekt ska inledas. Målet är att samla det material som tidigare har producerats inom olika projekt, bereda enhetliga bedömningsmetoder och utveckla ett allmänt språkexamenstest (YKI-test) som lämpar sig för social- och hälsovårdssektorn.

Projekttiden på två år och den föreslagna finansieringen ger en god grund för utvecklingsarbetet. Samtidigt är det viktigt att se till att det finns resurser att upprätthålla materialen och kontinuerligt utveckla modellen också efter projektperioden. Kontinuiteten är viktig för att systemet inte ska bli splittrat och beroende av tidsbundna projekt.

Genom att förenhetliga materialen och bedömningsmetoderna kan man underlätta genomförandet av utbildningen och garantera att studerande på olika håll i Finland får jämlikt stöd. Genom att utveckla sådana metoder för att bedöma språkkunskaperna som lämpar sig för social- och hälsovårdssektorn kan man dessutom bättre synliggöra arbetstagarens kunnande och ge arbetsgivarna en tillförlitlig bild av arbetstagarens faktiska språkkunskaper.

Vid den fortsatta beredningen är det särskilt viktigt att säkerställa att finansieringen är bestående och att det finns ett starkt nationellt stöd för att utveckla språkkunskaperna. Tillräckliga språkkunskaper är en central förutsättning för patient- och klientsäkerheten och arbetsprestationen samt för att den internationella arbetskraften ska kunna sysselsättas permanent. Ett stöd för språkutbildning och bedömningsmetoder som samordnas och finansieras nationellt underlättar arbetsgivarnas möjligheter till ansvarsfull internationell rekrytering och säkerställer en jämlik praxis i hela landet.