Vanliga frågor
AKTA

I hurdana situationer och för hur lång tid kunde uppsägningstiden förlängas genom förordningen om temporära undantag vid tillämpningen av vissa bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen?

Statsrådets förordning om temporära undantag vid tillämpningen av vissa bestämmelser i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen 362/2020 var i kraft 14.5–15.6.2020. De föregående förordningarna var 128/2020 och 190/2020. Förordning 362/2020 tillämpades inte på räddningsväsendet, nödcentralerna och polisväsendets personal, till skillnad från de föregående förordningarna.  Förordning 362/2020 har upphävts 15.6.2020 genom statsrådets förordning 444/2020 Arbetsgivaren kan inte längre i sina åtgärder efter 16.6.2020 åberopa beredskapslagen eller de förordningar som utfärdats med stöd av den.


Social- och hälsovårdsministeriet gav en anvisning som uppdaterades 10.6.2020 om vilka arbetstagare inom social- och hälsovården som åtminstone omfattas av temporära undantag från bestämmelserna i semesterlagen, arbetstidslagen och arbetsavtalslagen. Förteckningen är inte uttömmande. Anvisningen som gavs 10.6.2020 ersatte Social- och hälsovårdsministeriets anvisning 6.4.2020.

Tillämpningen av förordningen förutsatte att åtgärderna var nödvändiga på grund av coronavirusepidemin. Enligt ministeriet var syftet att under coronaepidemin säkerställa en tillräcklig personalstyrka för att man ska kunna trygga en fungerande social- och hälsovård. Tillämpningen av förordningen har inte fått äventyra säkerheten i arbetet och arbetstagarnas hälsa.  
 
En lista på personal som åtminstone omfattas av förordningens tillämpningsområde finns i bilagorna till Social- och hälsovårdsministeriets anvisningar 10.6.2020 samt 6.4.2020. Enligt ministeriet är listan inte uttömmande.  


En förutsättning för tillämpning av förordning 362/2020 har varit att man under en pandemi inte kan trygga att det finns tillräckligt med arbetskraft genom att tillämpa semesterlagen, arbetstidslagen och 6 kap. 3 § 2 mom. i arbetsavtalslagen. Befogenhetsutövningen måste vara nödvändig för att trygga arbetsgivarens verksamhet och åtgärderna ska stå i rätt proportion till det syfte som eftersträvas genom utövandet av befogenheterna. En förutsättning för en förlängning av uppsägningstiden har dessutom varit att en förlängd uppsägningstid är nödvändig på grund av befolkningens hälso- och sjukvård, minimiutkomst eller säkerhet.

Arbetsgivare måste kunna motivera att tillämpningen av förordningen är nödvändig och står i rätt proportion till syftet och att situationen inte kan fås under kontroll med arbetsgivarens normala befogenheter (beredskapslagen 4 §).


I Arbets- och näringsministeriets promemoria 11.5.2020 anges följande:

4 § ”Enligt paragrafen får arbetsgivaren trots 6 kap. 3 § i arbetsavtalslagen och bestämmelser i kollektivavtalet förlänga uppsägningstiden till högst fyra månader, när en arbetstagare säger upp sig.  Vid en bedömning av förlängningen måste kravet på nödvändighet och proportionalitet i 1 § 4 mom. beaktas. Den förlängda uppsägningstiden får alltså inte per automatik vara fyra månader.

Uppsägningstiderna enligt arbetsavtalslagen är 14 dagar respektive en månad, när en arbetstagare säger upp sig. En förutsättning för att få förlänga uppsägningstiden är enligt 2 mom. att det är nödvändig med tanke på befolkningens hälso- och sjukvård, minimiförsörjning eller säkerhet. Om uppsägningstiden under förordningens giltighetstid har förlängts till fyra månader och uppsägningstiden fortfarande pågår när giltighetstiden för undantagsbefogenheterna upphör, ska den uppsägningstid som iakttagits vid uppsägningen tillämpas efter att förordningen har upphört att gälla. Arbetstagaren ska dock, efter att förordningen har upphört att gälla, kunna säga upp arbetsavtalet med en kortare uppsägningstid som tillämpas i anställningsförhållandet.”

Dessutom anges följande:

Undantagsbefogenheterna ska främst utövas i enskilda situationer, vilket innebär att det inte är fråga om kontinuerlig, avvikande belastning jämfört med normala förhållanden. Dessutom är befogenheterna inte av den karaktären att de på något betydande sätt ingriper i arbetstagarnas grundläggande fri- och rättigheter. Grundlagsutskottet (GrUB 17/2020 rd) har vid behandlingen av förordningarna enligt beredskapslagen påpekat behovet av att bedöma om det finns alternativ till de undantag som införts med stöd av beredskapslagen.  Ovan redogörs det för de alternativ som arbetsgivaren har till sitt förfogande för att reagera på coronasituationen. De föreslagna möjligheterna till avvikelser är en sista utväg i relation till andra verktyg som arbetsgivaren har till sitt förfogande. Därför finns det inga beaktansvärda alternativ till den föreslagna regleringen.”


Det lönar sig också att bekanta sig med grundlagsutskottets betänkande 7.5.2020 och arbetslivs- och jämställdhetsutskottets utlåtande 20.5.2020.

Det finns ännu ingen rättspraxis för tillämpningen av beredskapslagen och förordningarna som utfärdats med stöd av lagen. Arbetsgivarna har behövt avväga varje situation separat och se över andra eventuella metoder för att avhjälpa arbetskraftsbristen innan de har kunnat åberopa tillämpningen av förordningen. Arbetsgivaren ska ha kunnat motivera varför det har varit nödvändigt att förlänga uppsägningstiden för arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren i fråga. Om den förlängda uppsägningstiden fortfarande pågår när förordningen upphörde att gälla, har arbetstagaren eller tjänsteinnehavaren enligt KT:s tolkning (se ANM:s promemoria 11.5.2020) kunnat säga upp anställningsförhållandet på nytt efter att förordningen har upphört att gälla. Då iakttas den uppsägningstid som tillämpas i anställningsförhållandet eller tjänsteförhållandet i fråga.

KT:s ståndpunkt grundar sig på den information som fanns tillgänglig vid tidpunkten då svaret gavs. Arbetsgivarna avväger i sista hand själva hur lagarna och myndighetsanvisningarna ska tolkas från fall till fall. Arbetsgivarna ansvarar för sina beslut.