Hur kan vi förbättra inlärningsresultaten inom den grundläggande utbildningen?

Pisa-resultaten för 2025, som publicerades i september, var återigen dyster läsning. De finländska grundskoleelevernas inlärningsresultat har försämrats trots att resurserna för den grundläggande utbildningen har ökat under en längre tid. Effekterna av de pengar som satsas på utbildningen måste förbättras. Det förutsätter också att arbetssätten förnyas.

Utbildning och fostran är kommunernas största och viktigaste uppgift. Kommunerna har satsat på elevernas kunnande och utökat resurserna. Enligt statistik från Kommunförbundet ökade kostnaderna för den grundläggande utbildningen i kommunerna med över 40 procent 2015–2025. Kostnaderna har ökat betydligt snabbare än prisnivån. Också i internationell jämförelse satsar Finland stora resurser på den grundläggande utbildningen, vilket framgår av till exempel Labores blogg.

I det här blogginlägget kommer jag att reflektera över förhållandet mellan resurser, praxis och resultat inom undervisningen. Hemmet har förstås en väldigt stor roll i att stödja eleverna, och det är klart att det minskande läsintresset bland barn syns i inlärningsresultaten. Skolan kan naturligtvis inte påverka allt, men hur kan skolan stödja inlärningen bättre än i dag?

Sämre inlärningsresultat trots ökade personalresurser inom den grundläggande utbildningen

De ökade resurserna syns i personalmängden. Även om antalet elever inom den grundläggande utbildningen var ungefär lika stort 2025 som 2015, så ökade antalet anställda inom den grundläggande utbildningen samtidigt med över en femtedel.

Tabell 1. Anställda inom den grundläggande utbildningen 2015–2025

Källa: Statistikcentralen, Löner inom kommunsektorn 2015–2020, Statistikcentralen, Enkät om löner inom lokalförvaltningen 2025 

Elevernas olika behov har beaktats både genom ändringar i lagstiftningen och genom ökade resurser. På tio år ökade antalet skolkuratorer med 65 procent, antalet skolgångshandledare med 57 procent och antalet speciallärare med 39 procent. Antalet klasslärare, lektorer och rektorer ökade med 5 procent, trots att antalet elever under samma period bara ökade med 2 procent.

Enligt Pisa-rapporten var gruppstorlekarna i Finland mindre än i jämförelseländerna. Dessutom var andelen rektorer som bedömde att bristen på undervisningspersonal hindrar inlärningen lägre i Finland än i jämförelseländerna.
Intressant nog ansåg de finländska rektorerna något oftare än sina kolleger i jämförelseländerna att bristen på stödpersonal försvårar inlärningen, trots att just stödpersonalen har utökats betydligt. 

I Finland är den årliga undervisningstiden klart under OECD-genomsnittet trots att resurserna är goda.  

Den grundläggande utbildningen bör fokusera på att stärka grundläggande färdigheter

Inlärningsresultaten har försämrats överlag, men i Finland klart mer än i andra länder. Det förefaller osannolikt att förändringen skulle kunna förklaras av att elever på olika nivåer har blivit så mycket sämre på att lära sig och att lärarna har blivit så mycket sämre på att undervisa. Det måste finnas andra orsaker.

Det ökade antalet speciallärare och skolgångsbiträden återspeglar en ökning i antalet elever med särskilda behov. Det här är en grupp som man med rätta fokuserar på, eftersom marginalisering blir dyrt för såväl samhället som individen.

Pisa-resultaten visar att ett alarmerande antal elever inte uppnår grundläggande färdigheter trots satsningarna – för ungefär en fjärdedel av de finländska eleverna nådde läskunskaperna inte upp till en tillfredsställande nivå och nästan en tredjedel av eleverna var svaga i matematik.

Antalet timmar inom den grundläggande utbildningen utökades en aning den 1 augusti 2025, men räcker det för att stärka de grundläggande färdigheterna? 

För att kunna återgå till grunderna kanske man är tvungen ge avkall på vissa av de nuvarande prioriteringarna.

Vi måste våga förnya arbetssätten inom den grundläggande undervisningen

Ett gemensamt åskådningsämne skulle spara pengar och underlätta rekryteringen av lärare. Genom att möjliggöra undervisning på distans i ovanligare ämnen kunde man frigöra resurser för annan undervisning.

Resultaten inom S2-undervisningen och den förberedande undervisningen måste förbättras så att eleverna snabbare kan delta i den vanliga undervisningen. Det kan också vara bra att utreda varför modersmålskunskaperna har hållits på en högre nivå i de svenskspråkiga grundskolorna än i de finskspråkiga.

Med tanke på den ekonomiska tillväxten och Finland möjligheter att klara sig i den internationella konkurrensen behövs också spetskompetens. Därför är det mycket oroväckande att Pisa-resultaten visar att kunskapsnivån har sjunkit hos de elever som presterar bäst. Utgångspunkten för grundskolan har varit att erbjuda samma för alla, men i många hobbyer, såsom idrottshobbyer, är det vardag att dela in deltagarna i grupper enligt nivå av kunnande. Då kan alla barn och unga uppleva att de lyckas och anstränga sig lagom mycket. Genom att i olika läroämnen dela in eleverna i grupper enligt kunnande kunde man öka motivationen och glädjen att lära sig, vilket också är syftet med differentieringen enligt läroplanerna för grundskolan. 

Pisa-resultaten visar på en systematisk skillnad i kunskaperna mellan könen. Även om det inte finns någon vetenskapligt bevisad skillnad mellan könen när det gäller inlärningsförmågan, visar praktiskt taget alla indikatorer att skillnaden i kunskaperna mellan flickor och pojkar i Finland är större än i jämförelseländerna. Hur kan vi bättre stödja pojkarnas inlärningspotential?

Satsningarna på utbildningen måste ge bättre utdelning

Välfärdssamhället behöver kunniga och kreativa skattebetalare som kan utvecklas. Genom att stärka barns och ungas kunskaper och skolengagemang kan vi förbättra deras möjligheter i livet. Tidigare var de goda inlärningsresultaten i Finland en källa till nationell stolthet och resultaten ansågs bero på utmärkta lärare och vårt skolsystem.

I den nuvarande ekonomiska situationen är det svårt att få mer resurser ens till det som anses vara viktigast. Skuldbromsen och EU:s regler ställer krav på minskad offentlig skuldsättning, och därför finns det ett tryck på att minska finansieringen av alla offentliga tjänster. För att uppnå bättre resultat måste vi därför ändra våra tillvägagångssätt. Vi måste dra slutsatser av de observationer som har gjorts, och effekterna av de pengar som satsas på utbildningen måste förbättras. Vi måste också kunna ifrågasätta etablerad praxis.

Observationerna om den sjunkande kunskapsnivån bygger på ett nationellt representativt prov. I Finland finns bara ett nationellt prov som påverkar vitsorden, nämligen studentexamen. Om vi vill förbättra kunskapsnivån på basis av trovärdiga undersökningar måste vi systematiskt mäta inlärningsresultaten. Vi måste lägga intressebevakningsmässiga och ideologiska mål åt sidan när vi söker lösningar på problemet.

Undervisning är en av de kärnuppgifter i välfärdssamhället som KT:s medlemssamfund producerar. KT anser att rektorerna och lärarna ska kunna utnyttja sin pedagogiska kompetens fullt ut och erbjuda varje elev en inspirerande miljö som stöder inlärningen.

Tjänsterna finansieras med skattemedel och de stora satsningarna måste ge utdelning. Ett starkt kunnande stärker också samhällsekonomin och ökar skatteintäkterna. En gammal sanning är att man kan så mycket som man måste.